Öjaren Runt

Hittade på ett distanspass för söndagen trots allt. Lördagen blev jättefel träningsmässigt. Ingen ork alls, och fick snudd på sova middag mitt på dagen, det gör jag väldigt sällan.

Samling 07:30 vid Konsum i Stigslund. Väderappen sa att det skulle vara ca 10-13 grader hela passet, perfekt ju. Bibs, underställ med windstopper. Ett underställslinne och jersey, och en vindväst. Armvärmare också, och 2 par strumpor. Fan vad kläder det blev ändå, men det var precis lagom. Saknade inget, och var inte besvärad av något. Windstopperunderställströjan är nog bästa plagget hittils tror jag, helt otroligt vad bra det funkar.

Rullar ner mot stan i ganska god tid, behöver inte köra livet ur mig för att hinna, och blir ikappåkt av Andreas. Han verkade också planerat bra, för han var ute i ovanligt god tid lät det som. Vi tog vägen ner mot konserthuset och över kvarnbron till Nygatan, sen fram till esplanaden som har aldeles ny fin asfalt. Det är mysigt där, lummigt och grönt. Just nu väldigt tyst. Luften är frisk och klar, det är skönt ute.
Det blir en bra dag att låta låren brinna. Henke har aviserat ett för mig ovanligt högt tempo, men jag tänkte att "Vafan, det får bära eller brista, jag hittar ju hem."
Vi småsnackar lite vid mötesplats och upptäcker en fjärde kille, men ingen fler har meddelat att dom tänkte dyka upp. Det visar sig att den fjärde killen var ute på egen hand, men hade tänkt åka samma tur som vi. Ett bekant ansikte i och för sig, men ändå lite slumpartat. Välkommen ombord Mr Funkvist, nu åker vi!

Norrut mot Forsby och Åbyggeby, ganska bra fart. Inte för fort, känns lagom. Som ett tempo man kan hålla ett tag. Vi viker av mot Oslättsfors och Smörnäs. Minns sist jag var i den korsningen. Juldagen. Blåsdagen. Efter kurvan tog det exakt 12 sekunder innan jag var avhängd med flera hundra meter kändes det som. Det tog tvärt stopp av vinden.
Idag är det bättre, jag hänger på. Jag orkar. Det finns mer. Knappt nån trafik, något enstaka möte och typ 2 omkörningar. Men vi signalerar i tid så inte bilarna blir rädd när vi plöjer förbi i vägrenen. Eller inte rikigt så kanske, men det går bra.
Vi kör i kvadrat, 2 i bredd och i 2 led. Småpratar lite, jag försöker ligga på rulle så gott det går. Har inget emot att dra, men tror ärligt talat att tempot blir jämnare och bättre om nån annan gör det, så jag myser på. Och om Henke har så bråttom får han faktiskt ta smällen att dra också, eller hur?
Det han inte vet om är att jag vann över honom i en seg spurtbacke, det var skönt. Jag tror inte han förstod att vi tävlade. Och det är mitt främsta vapen, att tävla med dom som inte  vet att det är tävling. Jag kommer skörda många framgångar på det viset i sommar.
Väl framme i Oslättsfors har dom förberett vår ankomst genom att lägga ut sånna där fina gummilimpor mitt i vägen som man kan hoppa över. Kul! Det är fint där. Brukslängor precis vid vattnet. Skulle ha tagit kort, men känner att farten just nu inte tillåter det riktigt.

Vidare mot Smörnäs. Ett par km till. Det står nån husbil här och där. Dom fiskar nog, får jag för mig. Hoppas dom gör det för det är bedrövlig camping. Strax efter Smörnäs slutar asfalten och grusvägen tar vid. På Kristi Himmelfärd var det ganska nygrusat, så det är det jag är inställd på. Men det blir en positiv överaskning när den är packad och fin, så där insliten man önskar att alla grusvägar är. Hård och slät, och knappt några potthål alls. Så farten avtar inte nämnvärt när vi kommer in på gruset. Det är några korta backar, några kurvor. Det är en liten grusväg, så skogen är ganska tätt inpå. Det känns som en positiv grej just nu. Vi passerar ett av dom vackrast belägna husen i Gävle, på en höjd omgiven av åkrar med utsikt över en sjö, flera km från närmsta granne ligger en liten rödmålad bondgård. Vill inte veta hur lång kön skulle vara för att få köpa det är.

Ett par kalhyggen passeras. Vissa större än senast, och andra lite lummigare. Naturens gång ni vet. Inga djur. Inga vi ser i alla fall. Till slut är vi framme vid bygghandeln mitt i skogen längs vägen mellan Ockelbo och Sandviken. En liten bar/gel-paus. Ett par andetag, lite vatten. Sen iväg!
Här har man nyligt asfalterat, det är slätt, svart och hårt. Det verkligen sjunger i däcken nu. Ett nästan upphetsande ljud. När resultatet av maskineriet är det enda som hörs. Inget knarr, inget prassel. Tyst. Zum zum zum zum. Ni vet hur det låter. Man blir glad. Det går minst lika fort här, och det ett par zum senare är vi framme i Högbo. Vi svänger av och rullar bort mot teknikbanorna. Dags att leka av sig lite. Ett par varv upp och ner för teknikbacken med maskingrävda kurvorna, och hoppen. Våra cyklar är nästan stora för kurvorna känns det som, men vi lattjar på. Medan jag försöker fota lite tränar pojkarna på att hoppa. Andreas tog en rejäl ansats och det är tur att han är fullvuxen annars hade han nog hamnat i omloppsbana, för det var högt! Inte freeride/dirt-högt, men väl XC-högt, och ja, det skojar man inte med.
När vi lallat klart där fortsatte vi förbi golfbanan, har aldrigt åkt där förr, så det var intressant. En cykelbana som alla andra i och för sig, men en för mig ny! Den avslutas av en spurtbacke, som jag också vann mot Henke. Kan ha tjuvtävlat utan att berätta för honom där med, men vad spelar det egentligen för roll. Jag vann ju, eller hur?

Vidare sen längs Bäckvägen till den lilla skogsvägen som leder till bron över E16 vid Lövbacken i Sandviken. Sen mot Forsbacka. Den vägen kommer fram precis innan en järnvägsbro, så det är rätt brant uppför, en kort bit. Och efter utförsbacken på andra sidan var första gången det faktiskt blev tungt. Grabbarna ökade lite och jag klarade inte av att svara emot. Vi hade motvind nu, och jag tappade rullen på han framför. Då blev det tungt. Dom väntade in mig lite längre fram, men jag kände att det här kommer blir jobbigt. Bet ihop så gott det gick och jag tror inte att nån egentligen tyckte om det. Vi låg nu på ett led och bara transporterade oss. Det är tråkig väg, för stor väg. Det var inte speciellt mycket trafik, så det var skönt. Pojkarna turades om att dra, och jag hade fullt upp med att ligga sist istället för i en egen klunga, om man säger så. Forsbacka passeras och trökvägen fortsätter, sluttar svagt uppåt känns det som. Det går ganska fort ändå, och det är väl därför det är så tungt. Vi tar vänster i Överhärde och åker på åsen bort mot Tavlan och nya Köpis. Därefter Mackmyra, Bäck och Lund. Det blåser och det är tungt. Jag hade gärna fortsatt på cykelbanan efter valbovägen hem, men jag vill ju ha lite kilometer också. Börjar bli hungrig, men det går för fort för att jag ska våga äta, och vill inte be dem stanna eller sakta ner för den skull heller. Vad kan hända, tänker jag? Jag ska ju bara hem nu och då får jag äta. Den mil som är kvar klarar jag ju av hungrig. Jag lär inte tvärbonka och ramla omkull direkt. Vinden avtar lite vid Owe Jansson i alla fall. Vackert så. Nu är det mer kuperat en bit, med ett par sega motlut, och ett brantare. Orkar med skapligt fram till den brantare stigningen vid Martinssons, där blir det en vägg för mig och jag tappar allt vad momentum eller flyt heter. Får växla ner massor för att ens orka upp. Grabbarna väntar runt kröken längre bort, sen är de neråt igen. Tur jag är tung, för jag rullar ikapp även den som trampar neråt. Rullar fram först i ledet, och passar på att dra när jag väl är där. Får nån sorts lucka bakåt när rakan efter backen ner tar vid, Det tar dom ikapp på nolltid tänker jag, och så var det ju. 63 hudradelar senare ligger dom på min rulle och vi gnider vidare. Nedförsbacke förbi Hagaströms skola, skönt med lite rull igen, det är mestadels neråt nu faktiskt. Svagt medlut ändå in till stan.
Vi passerar Lexe och nu viker jag av mot sjukhuset för mina sista km hem. Det känns direkt att jag blev ensam, orkar inte alls hålla samma fart, jag är trött och blev av med draghjälpen. Tänker att mitt rullsnitt går åt helvete nu men vad fan spelar det för roll. Vi har kört fort hittils. Genar genom Boulongern till dammen, sen vidare mot Högskolan och in bakom den förbi Hedvigslundskyrkan. Genom villaområdet till OK-rondellen och hem. HEM! Jag är trött, hungrig. Inte helt slut, men nästan. Sparar loggen och ser att jag haft 27km/h i rullsnitt och känner mig jäkligt nöjd med det. Har inte många rutter på den distansen och farten, och knappt några kortare turer med den farten heller. Så det har varit en bra dag, känner jag i låren.
Mat!

/E