Helgens propagandacykling 1:

Lördag:

Vaknar i tid, hinner äta bra. Micrade halvskapligt ekologiska hallon med ett par rejäla skopor turkisk yoghurt. Kaffe.
Byter om, tittar ut. Typ 12 grader redan 07, det blir varmt. "Varmt".
Skippar armvärmarna alltså. Packar jerseyn full i bars och gel. Är det nån som ska bonka idag är det nån annan än jag.
Fyller ryggan och en stor flaska med vatten, tankar i lite mer luft i bak. Åker Specialized Ground Control 2.3 i bak, och deras Purgatory i fram. Även det 2.3. Dom är feta. Ibland kan jag förundras över vilken jävla traktor det är, min Specialized Camber, en XL ram, med 750mm styre. Har 4mm över på bredden när jag ska ut genom min ytterdörr!
Åh vad kär jag är.

Morsar på granntanten som hunnit ut på första ciggen och rullar iväg till mötesplatsen. Det tar mig ca 6min dit, max.
Anländer dit först, skönt. Några min för mig själv. Grabbarna börjar droppa in. Det är Sworks Epic och Scott som dominerar. Nån Trek, en till Camber, en Bianchi HT.
11st blev vi. Med många snabbingar. Dom där som vill snitta 26-27 på 6 mil grusväg.
Jävla påhitt....

Idag är det vandringsstig som gäller. Gästrikeleden söderut mot älvkarleby. Den ska vara stenig bitvis, och jättefin bitvis, men det har regnat under gårdagen, så det är fortfarande blött i skogen. Halt. Så in i helvete. Vi har ett par kortare stigar och motionsspår fram till vi hamnar i skogen på riktigt, och det är halt på rötterna. Jag lyckas till och med klota en snabbis. Framhjulet tog stutt bakom en grov rot och jag tippade frammåt. Hinner klicka ur och få ner fötterna men då är bakhjulet för högt upp så jag får övervikt frammåt och ramlar in i en björkstam. Känner ingenting på resten av turen men fick linda handleden när jag kom hem. Även stenarna är hala, och när det blir rejält stenigt blir det lika fort väldigt ovärt att ens försöka. Jag blir nog arg av att det är för brötigt. Hade jag dessutom krashat slagit mig på en chansning hade jag blivit vansinnig. På riktigt.
Men det är fin natur trots stenarna, ganska kuperat. Vore det torrare skulle inte dom steniga klättringarna vara samma problem, men nu hörs det bekanta urklickningsljudet på lång väg genom skogen, det är fler än jag som inte vill riskera något utan går upp.

Det steniga avtar och ersätts med drömsk sandig tallmo, det blir mer böljande stig och man kan skymta en sjö mellan träden och förbi motljuset av morgonsolen. Tempot ökar avsevärt så fort det blir slätt. Vi kommer fram till en järnväg och vi stannar upp för att pusta lite. Man pratar om kommande partier och vi slår fast att vi är i Uppland nu.
Vidare fortsätter resan över kalhyggen med packad sand, det är hur fint som helst! Som på tv nästan. Underlag vi inte är bortskämda med runt Gävle. Solen värmer skönt och vi skämtar om att såhär fint hade det inte behövt vara.

Efter nästa korta uppsamling blir det lite transportsträcka över knarrande hängbroar över Dalaälven mot Älvkarleby Camping där vi stannar på lite paus. Fylla på flaskor, montera bort armvärmare och mumsa bars.
Sen är def asfalt några km, ganska skönt. Vi åker i helt okej marschfart och pratar om ditten och datten. Blir ganska utspridda, men vi verkar inte bry oss. Vissa åker till och med med baggy shorts så ni förstår ju hur tuffa vi var.

Efter att vi korsat 76:an vid brofästet över älven fortsätter vi ut mot kusten för att vika av på nästa gångbro och stigarna som ska gå längs slänten mot vattnet. Surret i leden säger att dom är fina, ingen verkar veta. Vi hittar på stigen och den är fin! Perfekt hårthet i jorden, lagom mycket rötter, lite kurvig ganska snabb stig. Hade man fått några försök till hade den säkert blivit ännu roligare!

Vi dyker upp med en smäll på cykelbanan precis där tuben passerar under den, och sen är det lugnt tempo på cykelbana bort mot Rotskär. Jag vet inte om Rotskär är en ön eller ej, den enda kopplingen jag har till Rotskär är en högstadieskola man inte ville förknippas med i den åldern. Men det här verkar vara en ö, med en stig på. Och vilken stig sen!
Lika bra och snärtig tallmo som nyss, men mer kuperad och bredare. Här går det undan och jag tror nog jag har dagens maxpuls här. Blir jagad av en av snabbingarna och jag försöker för allt vad tygen håller inte ge honom anledning att köra om. Jag klarade det! Vet inte hur lång slingan är, med någon km max.
Vi väntar in alla innan vi rullar tillbaka in till Skutskär och fortsätter hemmåt. Det känns som någon sorts Inte-nudda-asfalt lek nu, massa småstigar mellan som inte leder någonstansförutom bort från asfalten. Huxflux är vi i Furuvik och Furuviksparken. Här är nog dagen enda felåkning, vi hamnar på en vändplan och får bära cyklarna över järnvägen. Efter att vi rundat entren till parken är det gammal smal grusväg bort mot Vårviksrakan och jag kan inte låta bli att tänka på det oändliga tal fulla Bomhusbor som cyklat den där biten på sommarnätterna genom åren. Alla på väg hem från Furuviksparken efter mer eller mindre lyckade kvällar.

När vi kommer fram till Vårviksrakan viker vi vänster, tillbaka mot järnvägsbron, och sen tvärt höger, in i skogen på vägen som går mot timmer-rännan och Järvsta.
Här blir det rejält jobbigt. Lång tur, motlut, motvind och väder som börjar mulna lite. Jag har inte bråttom, är inte sist så jag känner ingen stress. Det låter hårt, men det är skönt att för en gångs skull inte vara den som är mest sliten. Det är en egoboost mitt i hans misär och stumnande ben. Det är några km till korsningen över rännan och vi kommer ikapp 2 grabbar till som väntar in oss. Väl framme vid grullen fotas det lite, lagbild från dagen. Nu är det inte långt kvar tills vi skiljs åt skulle det visa sig. Man följer järnvägen en liten bit innan vi kommer fram på vägen mellan Bomhus och Järvsta. Vi stannar upp för lite allmänt surr, sen delar vi på oss, de som ska norr om stan åt ena hållet, vi andra åt det andra. Nu sägs det inte så mycket. Vi vill nog komma hem bara. I alla fall jag. Vi har loggat ca 60km vid det här laget, inte så långt kanske, men det tar kraft. 2 killar viker av mot hemlingby igen, dom hade nog bilarna där, så vi 4 som är kvar fortsätter mot stan och i Hemsta tackar jag och Mats för oss. Han bor också i Andersberg visar det sig. När vi delat på oss funderar jag på hur skönt det är att ha orkat. Jag är trött, men inte slut. Och det känns som en vinst bara det. Det var en bra tur!
När jag kommer hem igen hejjar jag på granntanten igen. Har du varit ute och rökt till nu frågar jag? Det hade hon inte skrattar hon fram, men jag är osäker.

Väl uppe i lägenheten kommer dagens svåraste val, vem duschar först. Jag eller cykeln?