Söndag
Jag vaknar, låter dagen starta som den vill. Tänker inte stressa den, tänker inte göra något. Planen är egentligen bara cykling, med utfyllnad av det där andra. Livet.
Kommer ut ganska sent, livet kom emellan. Men det är bra väder, jag känner mig okej så det är väl bara att rulla på. Har tänkt mig turen ut till Björke via Strömsbro. Hoppas på ett PB på travrakans Stravasegment. Åker racen idag nämligen.
Håller ganska bra fart genom stan. Åker hemmifrån mot Kristinaplan och ner till Solängen. Har en fobi för fotnersättning vid rödljus, så det får jag träna på lite. Man känner sig ball när man lyckas vänta in ett grönt ljus utan att behöva klicka ur.
Så, travrakan då? Jodå, det gick bra, en andra bästa tid. Hade trott bättre men det kommer fler gånger. Fixar en andra-bästa tid i Lidlbacken med, trots att det kändes ännu bättre. Kan man skylla på kosten?
Väl föbri Strömsbro kyrka glömmer jag bort den fina vägen och åker cykelbanan förbi Testebovallen och Hille. Det kom jag på när jag var framme vi korsningen vid Hille Kyrka, det var lite dumt, för den andra vägen är ju så mycket finare.
Hursom, ner för sprinten vid kyrkan. Den där det alltid ska tävlas i när man kommer från andra hållet.
Det går ganska fort här, ligger i bocken, trycker på för att slippa resa mig i kommande uppförsbacke.
Jag minns den där helvetesjävlaskitrundan jag och Henke gjorde förra sommaren när min framaxel small av i snabbaste nerförsbacken på hela rutten, och till råga på allt regnade det rekordmycket den dagen. Fittcykel. Så glad att slippa den där jäveln.
Nåja, nu är det samma parti uppför, och det går bra. Håller farten.
Det är fin cykelbana och lite trafik att titta på bredvid. Jag gillar sånt, vill gärna ha något som händer. Möter någon annan ensam cyklist, vi hejjar sådär coolt som man tydligen ska göra. Tur det inte är någon på MTB man möter, för jag har inte lärt mig att inte heja på dom än.
Kommer fram till Björke och viker av mot Oppala. Förbi det där huset dom säger att Granström bor i. Ser inget tecken på liv där, och det är kanske tur. Vet inte hur jag skulle hanterat det annars.
Det fläktar lite, men inte så pass att jag blir störd av det. Det är överkomligt.
Blir påmind om den där blåsiga lördagen jag cyklade där senast. Jag på MTBn och sällskapet på CX. Det är sjukt vad mycket bredare man blir med 750mm styre mot racerstyre. Och jag med mina lats. Det blir ett segel! Näe, inte riktigt kanske, men man får väl drömma lite. Det är fin natur, lite backar, fina hus. Sådär lantligt som man vill bo. "Hur hittar man tomt här, vem frågar man?"
Nånting i vevpartiet låter, varje varv. Klick, klick, klick. Det blir extra ljudligt när vyerna avtar lite. När man blir för ensam med sig själv liksom.
Är tillslut framme vid de nybyggda villorna i Mårdäng och tar den där jättekurviga lilla vägen mot Åbyggeby. Nu blåser det mer, så jag ser fram emot skogen runt om. Även här är det fint att titta på, några hus här och där. Man får inspiration, åt båda håll. "Sådär vill jag med ha, fast inte med en sån där" Några hästar här och där, som det är på landet. Väl framme i Åbyggeby börjar jag tänka på klungkörning igen, jag vet inte riktigt varför, men det är sånt som maler ett tag nu. Hur det vore att köra ett lopp, eller ligga med i en sub10-grupp på Vättern tex. Bäst att tänka på något annat innan man ställer till med något. Jag minns inga tider, snitt eller distanser tyvärr men jag har loggat allt.
Väl framme i Stigslund igen börjar jag fundera på var jag ska ta vägen nu, hem? Valbo? Tigga vatten hos Tobbe i Sätra?
Äh, jag åker och tittar om mormor kommit hem från utlandet, så Valbo it is. Genom Sätra mot Lexe, sen Hagaström. Möter 2 cyklister till, en yngre, ser bara besvärad ut av att möta mig. Den äldre ser minst lika cool ut som den första, men han är tydlig med sitt hejjande tecken i alla fall. Det var bra. Så det ska vara.
Passerar genom Hagaström, upp för sprintsegmentet till vattentornet, förbi åkrarna på vänster sida, till Owe Jansson. På väg dit möter jag även 2 herrar på rullskidor. Hejjar på dem med, ser måttligt intresserade ut över det. Note to self: heja inte på sura ålderskrisande rullskidsgubbar.
Påväg mot Bäck bestämmer jag att titta in hos mormor, istället för att bara åka förbi som var alternativet. Hon har ju kaffe!
Det är ingen där, hon är inte hemma än alltså. Men morbror då, han har kanske rätt verktyg för vevlagren? Okej, tillbaka mot Västbyggeby från Valbo Centrum då. Precis när jag rullar in mot hans gata så möter jag honom. Den räven. Han orkade ju inte cykla idag sa han.
"Hur långt har du nu?"
-42, vad tänkte du?
"Orkar du 30 till?"
-Om jag får äta en bar och fylla vatten. Har du vevlagervertyg till den där?
Vi konstaterar att vi hade ett jäkla flyt som möttes, i och med att jag var in till mormor och så. Hade jag dröjt kvar bara några sekunder där hade jag ju missat honom.
Lite snabbmek, vatten och bar hos honom innan vi drar vidare. Istället för Bäck-Sandviken-Forsbacka blir det Överhärde-Hästbo-Andersberg, så får jag närmare hem sen.
Det blåser lite motvid mellan Överhärde och Hästbo. Det gör det fan jämt tror jag. Har bara haft motvind där.
Vi åker bredvid varandra, pratar lite. Jag tjuvåker lite rulle, vilar. Det är helt otroligt vilken skillnad det gör.
Det pratas cykelprylar och jakt. Man har sett vildsvin på skogen där tydligen.
Jordåsen passeras. Han står upp i backen men jag ger mig fan på att hålla jämt med honom sittandes. Han vet inte att vi tävlade i backen, och att det blev oavgjort, så det får bli en hemlis, okej?
Det är inte så mycket att titta på här, något kalhygge, skog. Däremot är asfalten ganska okej. Svagt uppförslut mot Laggarbo, men vi håller ganska bra fart. Han är en maskin den gamle, så han får dra. Jag har ju dessutom gjort 4 mil mer än honom idag. Framme i Hästbo, och vi har nog snittat runt 30 på dom 17km det är mellan Överhärde och Hästbo.
Nu är det större väg, och mer trafik. Men det är sen söndageftermiddag så dom flesta lastbilarna är väl hemma nu. Vi trampar på, pratar vidare om ditten och datten. Jag berättar om senaste gången på den där vägen. När Will Smith och Matt Damon skulle komma och rädda mig. Han förstod känslan. Nu går det nästan fortare ändå, jag tittar inte på klockan, har fullt sjå att hålla i bocken och flå på som en idiot. Det är många raksträckor här, så det är väl just idag tur. Efter den längsta rakan passerar vi en busshållplats, i 42km/h säger han, som hade tittat. Det är i slutet av den större vägen, innan vi kan smita in på cykelbana igen och lugna ner oss lite. Nu är jag nästan hemma, och har upptäckt att mitt klockbatteri håller på att dö. Och fan ta nån om den dör innan jag är hemma. Har man inte loggat har det inte hänt, som ni vet. Så jag är lite nojig, men det går bra. Vi är framme i Andersberg nu, och vi vinkar hejdå och tackar för bra tur.
Nu, hem, fort på med klockan i laddstation. 6% kvar av batteriet. Tack!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar