Spångest, vilsna vilddjur och ett back-pb.

Man har bytt åkvarv på milspåret i Hemlingby, så jag och Tobbe tänkte vi skulle prova. Kul med välbekant miljö, men ett "helt nytt spår". Det gick fort på slutet, där jag annars varit seg jämt pga dåligt uppvärmd. Det var kul. Mycket hopp-bara ställen i sista kilometern. 

The spångest is real

The sunset was unreal

Provade lite på den här spången, som fick avslutas med i alla fall mitt högsta drop ner från något hittils. Ca 30-40 cm, grovt uppskattat!

Det fick blir lite backe också. 3 varv upp för Hemlingbybacken var ungefär vad benen hade idag. Blir cykelvila på fredag! 

Bouloungern, på väg till badet. 

Jo, det sam en bäver i Gavleån

Efter det här skiljdes vi åt och jag rullade bort mot Åkermanskulle, det fanns kanske lite ben kvar. Mötte Nino Bendrik i botten på backen, jag tänkte stanna, men det hade inte han tid med, så jag fick fortsätta på något knäpp för tung växel, vilket gjorde att jag fick stå och bryta lite onödigt mycket. Det spann lite, men bara till att dämparen sätter sig, sen blir det rejält grepp. Häftig känsla är det. Det blev en personbästa tid med en sek, trots lite halvdana förutsättningar. Kändes kul, för då går den ju att putsa lite till.

På lördag blir det repris från förra veckan, förhoppningsvis lite snabbare men absolut inget krav.
Söndagen blir det bulljakt med landsvägsgänget. Vi var 16st i onsdags, skitkul! 20 aug hoppas vi vara 100.

/E

Furiren kuriren

Landsvägscykling innebär sovmorgon med 2 timmar.

Frukost etc som vanligt. Har god tid på mig så att jag ska hinna stressa ordentligt på slutet för att inte hinna bli sen. En klädsamt effektiv stressnivå tar år att bygga upp. Jag har börjat hitta min nu. Ni får en snabbkurs:
Brygg kaffe, gör frukost och ät den.
Fyll på kaffekoppen och sitt i kalsongerna framför youtube och telefonen i en timme och 45 minuter tills att du borde vara ombytt för fem minuter sedan. Riv ihop allt på 4 minuter som du avsatt 40 minuter till och kasta dig iväg. Du kommer anlända nästan först av alla.

Väl på plats kan man börja gå igenom vad man fått med sig eller inte.
Gels för en K2-bestigning - Check
Slang - Check
Rätt slang - Check
För dagen lagom mycket kläder - Check
Mindre kläder än alla andra - Check
Verktyget - Check
Fikapengar - My god Check!
Rätt cykel - Check

Har en jäkla tur idag att det knappt är någon sol, för dagens jersey har kortare ärmar än gårdagens, så den armranden blir orörd några dagar till. Man får inte slarva med brännan.

Vi ska till Söderfors, och Mehedeby, Marma och slutligen fika på Furiren i Älvkarleö. Sist vi åkte där hade jag noll ben och gruppen blev sönderdragen innan vi kört 2 mil ens. Fick slita som ett djur för att ens nästan hålla tempot. Var nära att ge upp innan dom tipsade om en genväg till fikat, så jag och Kihlman mötte upp till fikat med några mil färre. Samma väg idag alltså.

Hur ska den vägen gå idag? Blev ju min första tanke. Hoppas gruppen håller ordning på sig. När vi kommer dit efter lite myspys genom Valbo är dags för Belgisk ropar dom. Happ, våffelpaus redan?
Näe, det var visst nån formation, en spelide. Ett gameplay. Vi provar väl då!
Det rullar på ganska bra, kollar ingen fart, men 27-30 nånstans. Och det blir stressat. Som senast. Jag upplever det stressat. Förstekillen i ytterled får så bråttom att hinna in framför innerledet att han tappar fartkänslan och ökar. Och man är livrädd för att ligga still längst fram i ytterled, så klungan går fortare och fortare och den slits sönder hela tiden. Vi provar ett tag till, innan nån får nog och menar att vi kör parvis istället ett tag. En mycket lugnare variant anser jag som inte kan något. Det blir inte lika stressat i alla fall. Det går bättre nu, jämnare. Mer harmoniskt.
Jag gör min tid i vinden,  vill inte pruta på den.
Det är kanske inte kul, men det finns något tillfredställande med att dra ändå. Fixar jag bara motvinden så vet jag att jag gör pojkarna en liten tjänst genom att tugga nån minut extra, och håller jag bara farten så är det nog ingen som vill tränga sig förbi. Vi kommer fram till Hästbo och jag ber om stopp för att sänka sadeln, provade höja den härrom dagen men känner nu att den kommer dela mig på mitten närsom. Vi tar höger mot Hedesunda, och tappar en kille som tar vänster hemmåt mot Gävle. Fortsatt 2 led på Hedesundavägen mot Finnböle. Allt flyter på, vi håller okej tempo och trafiken är måttlig.
Vädret ser ut att kunna bli hur som helst. Det är ingen bländande sol i alla fall.
I Kessmansbo tappar vi en kille till som väljer den kortare vägen jag tog senast. Jag fortsätter, idag orkar jag. Om inte tempot blir värre än det här.
Framme i Finnböle tar vi av mot Söderfors, en fin bit. Men den var längre än jag kom ihåg den. Passerar lite vattendrag och ett par längre sega backar. Råkar ligga först i en av dem och ger mig verkligen fan på att inte tappa i fart alls upp för den. Jag tror jag fixade den, för jävel vad det brann i låren sen. En brand, men ingen domedagseld liksom. Långt ifrån slut.
Nu kommer det några regndroppar med, jag blir lite skeptisk. Har aldrig åkt racer i regn. Är lite orolig över mitt fäste i asfalten om det blir blött, och jag har ingen påse till telefonen heller. Den får väl gå åt helvete tänker jag, men jag vill fan inte vurpa så här långt hemmifrån. Grabbarna säger att fästet är lugnt, men håll dig undan linjerna. I Söderfors mekar jag lite sadel igen. Sänker lite till, och flyttar fram några mm. Nu känns det bättre, men cykeln krympte! Vilken jäkla skillnad i storlek den fick!

Nymekade och precis på G igen i Söderfors. 

Den här vägen har jag åkt en del gånger med bil. Mellan Söderfors och Mehedeby. Den är super! Svänger, stiger och sjunker. Åkrar och skogar. Litegrann att titta  på, som det ska vara om man hinner med det. Det hinns inte titta så mycket faktiskt. Med mina mått mätt håller vi bra fart, jag skulle säga att det går Fort, inte superfort eller skitfort, men fort. Vi fortsätter med parvis körning, och det funkar bra, alla gör sin tid i vinden, och ingen stressar längre. Det flyter på. Vi hinner till och med prata med varandra bitvis.

Det är någon mil till Mehedeby, och sedan ytterligare någon mil till fikat. Och det börjar kännas. Jag börjar bli hungrig och känner av att energin är på väg ner, ska jag ta en gel eller klarar jag mig? Borde verkligen träna på att äta bättre under passen.
Nu är vi framme i Untra, och sen Mehedeby. Nu blir det större väg genom byn, och senare jättestor väg från passagen under E4 vid Dragon Gate bort till avtagsvägen till Älvkarleby. Men först tugga sig fram till Marma. Det är betydligt mycket fler bilar här, och det är verkligen skönt att vägrenen är bred. Eller ens finns kanske man ska säga. Det blir en sån där spurt/sprintbacke ett par hundra meter fram, jag tänker att jag ska hålla mig längst fram i alla fall till dess, den här gången med. Det blir ett intervallinslag i ett distanspass, och i dagslägen behöver jag all träning jag kan få känner jag. Har inte råd att vara petig, så kan jag pressa ur lite extra så varför inte?
På andra sidan bron ligger Marma. En liten by precis bredvid en fjärd i Dalälven. Det finns en kiosk, några bryggor och hus. Det är typ det.
Vi närmar oss fikat med stormsteg. Skutskär 17, står det på en skylt, så fikat måste ligga på hälften av det, max! Den här vägen kan jag ganska bra, så avståndskänslan och tidsuppfattningen är min kompis här, vet var vi ska svänga, hur vägen ser ut dig och ungefär hur lång tid det tar. Då går det att hålla ut bättre, för nu börjar jag bli hungrig. Det är ju lunchdags!
Noterar också att Cykel-SM för storpojkarna börjar ungefär nu. Det skulle livetwittras om det, jag får läsa ikapp lite på fiket tänker jag.

Framme vid avtagsvägen till Älvkaleby, över dammarna och sen gatan ner mot Cafe Furiren. Om vi säger såhär, räkmackan kommer aldrig hinna fatta vad som hände.
Vi staplar in, svettiga och cykliga som bara svettiga cyklisten kan vara. Sitta ute eller inne? Det är ingen sol ute, och vi blir kalla. Sitter vi inne blir det kallt när vi kommer ut istället. Emil säger att han kommer frysa ihjäl ute. Så vi sitter inne, för han lät ganska allvarlig. Vi har nu tappat en kille till, som åkte direkt hem och skippade fikat, men vi har även hämtat upp en som mötte oss strax efter Marma. Han som tog genvägen syns inte till. Fika och surr. Och lite SM-ikappläsning på twitter.
Det är faktiskt skönt att sitta en stund. Men det man inte inser då, är att man sitter lite väl länge. Vi blir kall, och stel. Och det känns ganska ovärt när det är dags för avfärd igen. Det hörs på flera håll.

Värd varenda krona!

Nu tar det en stund innan vi får till klungan igen. Alla är inte med ordentligt när dom första sätter av så det glappar för mycket, länge. Men till slut så! Jag tror vi håller samma tempo som innan, men med lite mer motvind inbillar jag mig. Det är fin väg mellan Älvkarleby och Västanbyn bort till Skutskär. Liten och slät och många hus på sidan. Den trafik som är andra fikaturister som ska till samma ställe som oss, är jag övertygad om.

Ut på stora vägen, nummer 76 till Skutskär. En transportsträcka egentligen. Vi åker på cykelbanan och det är många utfarter så det går inte att hålla något vidare tempo. Och det borde vi inte heller. Vi tar höger i rondellen vid Willys och åker "innervägen"  genom Skutskär. Lite längre, men ingen bryr sig. Vi kommer passera genom en fin allé istället, och bara den är bättre än resten av Skutskär höll jag på att skriva.
Nu kommer vi till dagens kanske bästa parti. En skarp 90graderskurva som tydligen är starten till ett Stravasegment. Jag vågar inte svänga hårt nog, vilket gör att jag får några metrar till framförvarande. I och med att jag får jaga redan snabba killar tar det mig nästan hela kilometern att komma ikapp, och hålla mig kvar, men den ansträngningen räcker till mitt livs första KOM! Med en marginal med 3 sek till nästa kille. Jag är väl införstådd med att den ryker till veckan, men idag. Där och då var jag snabbast! Och med de grabbar som var med idag blir jag om än ännu stoltare. Och att kolla i åkarlistan för segmentet drar ju inte ner den känslan heller.

Så, nog om det.
Förbi StoraEnsos fabrik. Dom verkar producera lukt idag.
Jag misstänker att det blir ryckigt och sönderslitet framöver i leden. Lite krånglig väg kommer, och svårt att hitta något flyt. Vi åker cykelbanan igen, och det blir tveksamheter om vägval så vi splittras lite, och det är så det kommer vara förbi Furuviksparken och in på starten av cykelbanan mellan Knaperåsbron till Järvsta. Sist fick jag punka där. Hoppas klara mig från det nu så jag är jätteförsiktig i den kurvan. Klarar mig, men börjar tappa avstånd och jag tror det går hål i skallen på mig i samma sekund för jag tappar enormt med energi och ockar inte alls med.  Funderar på att hojta att jag släpper, men biter mig kvar med några meter innan Jocke ser mig och väntar in, sen drar han mig dom 8km som är kvar innan avslutsuppsamlingen. Ett stort tack till honom, hade han inte väntat hade jag fått slå av rejält på takten. Vi har ögonkontakt hela med dom andra hela vägen och han är noga med att jag är med. Det var bra träning för mig, att ligga på rulle. Försöker ligga så nära jag kan. Nu har jag bara honom att hålla koll på, det är knappt några hinder på sidan, och varken bilar eller medcyklister runt omkring. När vi kommer in i ett skogsparti blir det lä, och lätt nedförslut. Jag säger att vi kan prova gå ikapp, jag känner mig tillräckligt stark för ett försök. Vi har ett hundratal meter till dom andra, och dom kör ju minst lika fort som vi. Han börjar öka, han växlar upp. Jag sitter kvar på samma, pressar ur lite till. Har mer kadens att ge innan jag behöver växla upp. Han ökar lite till ser jag på hans fötter. Nu går det faktiskt fort. Det är plan väg, lite lätt utför, men knappt något som känns om du inte åkt åt andra hållet någon gång. Strax innan samlingsplatsen är det en brand backe uppför, och precis innan min fartgraf på stravasegmentet dyker har jag en topp på 43km/h.

Framme! Här blir det lite snacka om allt möjligt. Nån av oss har hittat ett par touringcyklister att prata utrikiska med. Dom verkar prata vägval. Hör inte så mycket mer, har fullt upp med att lyssna på dom andra, och med att dricka.

Där är dom!

Efter 10-15min börjar vi röra på oss. Nu är turen slut och alla smyger iväg åt sitt håll.

Jag sällskapar med Magnus åt vårat håll en bit innan jag blir ensam. Hem och läsa ikapp SM-cyklingen!

Är det söndag snart?

/E

THIS. IS. GÄVLE.

Blir en liten bildbomb från 4/6tänkte jag. Körde Camber-bae uppe på I14's gamla övningsfält. Det finns en enduroslinga där som man kört Novemberkåsan på som jag brukar cykla delar av. Hela området är ett rutnät med grusvägar, och stigar mellan dem, så man kan köra etappvis eller följa stigen bara. Smidigt!

Ett första CV-distanstest

Mitt mål för dagen var att få ihop en Cykelvasas längd, i så högt tempo som möjligt men samtidigt orka runt. Hela gruppen skulle orka  runt var planen. Vi var 5st.

Vi skulle således få ihop 90+ km, och vi satte av mot Oslättsfors och Kolforsen.
Vägar jag knappt kört alls. Vissa av dem bara en gång förut. Andra aldrig. Men vilket misstag det varit!

Det här har varit så vitt jag vet Gävles bästa grusvägar. Helt fantastiskt!
Platta, kurviga, hårda och lagom backiga. Sådär lagom backiga så man inte ledsnar, och hinner precis känna att man orkar med dem.
Över kalhyggen, så pass gamla hyggen att gräset är högt, men innan dom växer igen av sly. Så många av dem såg ut som stora gröna, saftiga ängar. Och ingen markberedare så långt ögat kunde nå.
Genom skogspartier, med blåbärsris, lingonris och skogsblommor, eller den lite mer trollska granskogen där några enstaka ljusstrimmor skär igenom. Det fanns allt.
Även vårat vägdamm från dom torra sandiga skogsvägarna uppskattades.

Vi håller ganska bra fart, det kan gå att köra fortare, men för ett första prov är det här okej. Vi passar på att njuta samtidigt och alla är överens om att det är fantastika vyer. Efter Oslättsfors och Smörnäs börjar det stiga, det blir längre backar, lite högre. Kalhyggena bjuder in till längre utsikter och vi ser några bergknallar långt bort.
Man tror knappt att Gästrikland ska ha dom mystiska blågröna berg som jag annars ofta ser i Hälsingland, men det fanns några. Och det var vackert. När vi var som längst bort såg vi nog in i Hälsingland dessutom.

Åker man backe upp, får man åka backe ner. Och för att få åka backe ner måste man cykla upp. Det vet ni som vet. Alltså, nånstans måste det vända, det måste börja luta åt andra hållet. Och det gjorde det. Långa öppna kurvor med fint rull utför. Bara sitta med och luta sig lite. Krampaktigt lutad över styret i nån sorts aerostukad halvståställning. En stor sten eller grop och jag skulle svalt min styrstam. Enkelt!
När vi kommer ner på "nivå" igen är vi i närheten av Kolforsen och vattendrag. Lite energpaus vid en fin gammal träbro innan vi drar vidare. Jag uppskattar dom där korta pauserna. Det ger lite ny energi till benen känner jag, och jag brukar inte stelna så fort, så efter varje stopp finns det mer punch helt enkelt.

Det är inte långt kvar till Ockelbo-Hagstavägen nu, men vi stannar nånstans mitt på och mekar lite. En sadel som rör sig, och ett hjullager som låter. Snabbt åtgärdat är vi på g igen och rätt vad det är får vi sprojtans ny asfalt att ljumma på. Jag hoppades så mycket att den skulle vara nylagd hela vägen bort till Hagsta, men det höll bara halvvägs från Kolforsen till Vittersjö fäbodar, där vi vek av in i skogen igen. Medan asfalten var slät och fin passade jag på att göra ett fartryck, känna på hur det kändes efter den distansen. Något som slog mig är att numera fokuserar jag inte lika mycket på att trycka pedalerna längre. Det sker ändå. Numera får jag jobba på att slita upp dem istället. Ju fortare jag få upp dem desto snabbare kan jag få ner dem igen. Vet inte om det hjälper mig bli bättre, men det var en reflektion på hur jag ändrat mitt sätt att cykla när jag vill att det ska gå fort.
Det blir lite mindre väg nu ett tag. tänk er en fyrhjulingsled, eller gammal häststig typ. Det är 2 hjulspår men du kan inte få plats med en bil där. Grövre underlag är det med. Vi studsar vidare. Nu blir det riktigt lummigt och mysigt. Sådär att solstålarna syns genom träden redan långt fram, innan man passerar dem. Ni vet vad jag menar. Trädet är höjden, marken är basen och solstrålen är hypotenusan. Har jag vetat mer om det där än så har jag kunnat räkna på solens höjd och fått fram någon annan information som ingen brytt sig om. För det är varmt! Där inne i skogen hinner vi knappt undan myggen, men jag inte så väldans besvärad, av nån anledning.

Vi dyker fram ur skogen vid Huset vid vägs ände. Det finns ett sånt hus lite överallt. Ligger skitfint, ofta vid vatten eller på nån höjd, man har lite öppen mark omkring och allt liv på gården ser ut att vara så otroligt chillat att man tror att vädret alltid är sådär soligt hos dem. Jag försöker fota lite fint i ljuset, med böljande väg och vackra ängar med intet ont anande cykelkamrater i förgrunden men jag hinner knappt innan dom är inne i skuggan igen. Bättre lycka nästa gång, för fler tillfällen blir det. Det vet jag, fast jag aldrig åkt här förr. Det är sån väg. Fina scener överallt!

Precis innan vi kommer fram till Oslättsfors en andra gång drabbas gruppen av en Punka Majoris. Det går åt 2 slangar innan det blir bra. Vi beslutar om ny rutt, innehållande vattenpåfyllning och glass! Glassen är mitt initiativ, jag tar på mig det.
Men ack så gott det var. Riktigt skönt att slå sig ner en stund i Smörnäs. Där man kan man swisha för glassen. Hint hint!

Efter Smörnäs tar vi av vänster, mot något man kallar trollriket. Det är lite grus, innan vi viker in på skoterleden i kraftlinjegatan. Det är stenigt, men inte helt jättebrötigt. Det går bra. Trots att vi nu är uppe i 75km är huvudet med mig, det var det hela rundan faktiskt nu när jag tänker efter. Ute på grusväg hinner vi några km till innan det är min tur att få punka. Lite trist, men det hör till. Behöver köpa på mig några kolsyrepatroner inser jag. För jag får stanna och fylla på 2 gånger med luft innan jag har lagom mycket. Sen är vi på g igen!
Vår väg kommer fram i Valbo/Lund, vid Owe Jansson, så vi tar vägen på Valbosidan av järnvägen bort till Hagaström, sen Lexe innan vi skiljs åt. Kör förbi sjukhuset och har nu 97km. Rullar genom Boulongern och tittar på lite folk och känner mig oförskämt pigg, trots att jag ätit mycket mindre än jag borde gjort.
Väl hemma stannar klockan på 104km. Jag pustar ut med banan på bänken utanför porten och känner att det får gärna bli lördag snart igen.

Det här gör vi om!

/E

Testo pesto manifesto

Hade en svag förhoppning om att kunna rasa mer i vikt inför Cykelvasan. Är helt och hållet anmäld nu, bytt namn på startplatsen osv. 

Jag får nog lägga dom planerna åt sidan. Har ätit åt helvete för dåligt i veckan redan och det har jag inte haft plats för om jag skulle gått ner det jag tänkt. Har däremot tränat skapligt bra med ett gympass inkl ca 9km pw, ett cykelpass med backintervaller och idag är det vila. Kommer inte ihåg när jag vilade senast, men det var nog inte så längesen. Hämtar ut mina landsvägsskor i morn, det blir intressant att prova dem, med nya pedaler och klossar. 

Har inte fått några svar på min senaste MR, ringde dem i veckan och fyllde på recept så passade på att fråga. Jag skulle få vänta med resultatet till att jag tagit nya blodprover, vilket blir inom 4 veckor. Kan inte minnas att dom gjort såhär förr, så om det beror på något extra eller inte vågar jag inte säga. Men vill man vara lite dramatisk kan man tänka sig att det har något med min fråga om ett grumligt högeröga att göra. Dom kanske väntar med att säga något till dom ser vad ett blodprov säger om storleken på knölen, men att dom redan sett att den ändrat form. 

Jag har ingen aning egentligen, men det var lite så mina tankar gick runt det i alla fall. 

Annars har veckan varit verkligen skit hittils. Så fort jag satt mig i bilen på morgonen har jag varit på dåligt humör, och det blir värre varje jävla minut på förmiddagen. Ibland håller det i hela dan, och ibland släpper det mitt på. Egentligen har det inte tillkommit någonting i mitt liv som skulle påverka, men för varje varv jag ältar allt blir jag argare och argare. Mer och mer bitter och besviken. 

Det var inte alls längesen jag tog testosteronet, så det bör ju inte vara brist på det. Har tidigare upplevt att jag är tvär-jälva-skitless sista veckan innan påfyllning annars. Så det är ju rimligtvis inte den bristen, men jag vet inte. 

Var ut med GCA och diverse på en riktigt pangrunda i Söndags, ska försöka skriva några rader om den med med nu är det fotboll och tvätt. 

/E 

Pannbensträning klass 1.0

Uppstigning före fan, 05:30, måste hinna dricka kaffe och få något i magen i okej tid före avfärd. Samling 07.
Jag funkar inte utan frukost. Och absolut inte med den ansträngning jag tänkt mig idag. Ner med en kopp kaffe, lite turkisk yoghurt, micrade frysta bär, müsli och Gefleortens vanljyoghurt. Jag vet inte om den är så jäkla hälsosam min frukost, men jag står mig ganska bra på den, och jag får en klump i magen av mackor. Så det får funka sådär.

Byter om, underställströja med Windstopper. Fy vad allt blev roligare med winstoppertröjan. Sen bibs, jersey, armvärmare och regnjackan. Det ska bli dåligt väder, och inte ens med en dåres positivitet kan jag tycka att det är bra väder redan nu, 06:10. Spelar lite musik för mig själv. Peppa lite. Gå igenom rutten i skallen lite. Hur kommer benen kännas där, och kommer jag orka den backen som jag vill?

Hopp upp, och rulla iväg. Ska träffa pojkarna om 20-25, så idag behöver jag inte köra livet ur mig för att hinna dit. Tänker inte ens försöka på ett PB på travrakan. Fast i Lidlbacken kanske? Hmm...
Åker ner mot stan och tar esplanaden bort mot Max Norr och vidare till travrakan.
Jag ska göra den biten till standardvägen för stiglundssamlingarna. Det är mysigt att rulla genom stan, tidigt på morgonen. Bara fåglarna och vädret är uppe. Han som kör sopbilen också.
Mina hjul låter ljusare idag. Ett tunnare zum zum zum. Böt däck på fredagkväll. Från Purgatory/GroundControl till 2 RaceKing. Hoppas på lite lättare rull, och nog vill jag tro att så är fallet. Eller är det placebo? Om ett däckbyte lurar mig att ta i mer för att jag tror att dom rullar lättare, så var det ju ändå värt det, eller hur?

Medan jag sitter och lyssnar på däcken kom jag på ett sånt Antingen-eller dilemma åt er.
Skulle ni välja lättrullade däck, på ett orginaltungt hjul, eller tungrullade däck på lättare hjul? Om totalvikten ändå var "lika".

Framme vid Coop Triangeln. Här hade vi fått ett depåtält med, snällt av Finnerödjatjejen att lämna det ute åt oss så vi slipper regnet medan vi väntar in varandra. 5st tappra blir vi. Go time!

Transportstäckan till Lindbacka är inte så dum, egentligen. Bra väg, lagom att titta på. Lite hus, en kyrka, en skola, Några skogsdungar och en kurvig slät väg som skär genom golfbanan. Det är småprat om internetcykling och cykling i Gävle. Lite skvaller kanske.

Framme på grusvägen som ska ta oss till Utvalnäs/Harkskär. Det är blött ute, det har regnat. Det regnar till och från. Men vägen är ändå relativt hård, och inte så som en madrass som det kan bli. Vi gnuggar på. Det går ganska fort, men jag kollar ingen snittfart men det spelar ingen större roll just nu för känslan i benen är bra. Det känns att det är hög fart, och allt känns ändå jäkligt bra. Känner mig ganska stark för dagen. Det är backe upp och backe ner, vi studsar mellan vattenpölar och försöker att inte blöta ner oss i onödan. Vet inte riktigt hur långt in det bli, men kanske 2/3 så har man lagt på grovt grus eller singel om man så vill. Det blir svåråkt. Bakhjulet hoppar och framhjulet vill inte riktigt styra. Tungtrampat! Sitter och kommer ihåg senast jag åkte här. Hade en cyclocross med mig då, och det var på alla sätt och vis en bättre runda den dagen.

Efter ett par km är jag så nära att spy galla över gruset, men tänker att då får man massa gliringar om att man inte tål det, nu när jag börjat åka racer och allt. Men döm om min förvåning när det är snabbingHenke som svär över gruset först. Yes! tänker jag, fler som är tvärjävlaless. Vi hinner inte gapa så mycket om det, för vi är framme på asfalt igen. En ytterligare transport kan man säga. Strava säger som jag trodde, det var en rekordfart vi höll, en 9e bästa Overalltid för min del, och personbästa med 4 min från förra snabbturen.

Vi rundar Harkskär, guppar förbi allt som har med stadens fiberutbyggnad att göra och sätter av mot Björke. Vi är inne på ytterligare ett 20-30min segment. Men en stor  bred grusväg är det, slät och fullt duglig till lite fart. Det är mer backar här, längre om inte annat. Jag vinner några spurtpriser, sånna där som ingen visste att dom fanns. Min paradgren. Vinst eller inte, jag klämmer ur det som finns, verkligen pressar. Jag brukar svära och låta illa när det blir stökigt men nu är det mjölksyran som låter. Det känns ändå skönt, att få släppa av på toppen och rulla ut i normal fart igen. I väntan på nästa ryck. Vi fortsätter på det viset, med backsprintar och det är ändå lite kul. Lite pulshöjare och intervall-ish distanskörning. Sista långa backen orkar jag inte, knappt alls. Det tar stopp. Men då är det typ 4 eller 5e backen vi kommer till, så jag känner mig ändå nöjd med mitt slit dit. Jag är ju där för att ge låren lite ont.

Efter Utnora är det lite lugnare väg en stund, men jag känner att energin är inte kvar som den borde. Orkar inte alls i backarna numera. Tänker inte så mycket mer på det, låter grabbarna fortsätta spurta och kör mitt tempo. Jag orkar inte allt, men jag gjorde vad jag kunde, så dom kan gott få lite försprång. När backarna tar slut samlas vi ihop lite igen och grundfarten fortsätter vara skapligt hög ändå. Även det här segmentet kapar jag med 4 minuter från näst bästa tid. I regn. Det får man vara nöjd med!

Framme i Björke passerar vi gamla E4 och fortsätter mot Oppala, Vi småtpratar fortfarande. Däck, vikter, hjul. Åker bredvid en kille som har exakt lika cykel som mig, men han har kolfiberram och jag har aluminium.
Nu tar det några km, sen tappar jag en rygg och det blir helt plötsligt jävligt tungt att åka ensam. Det blåser från fel håll medan väger lutar lite dumt med. Då tar det sakta slut i skallen samtigt. Och det är nog inte förrän här, efter mer än hälften som skallen för första gången påverkar. Eller skallen, men mitt svaga pannben. Jag har varit så inne på skitväder hela turen så regnet har inte kommit åt mig. Men motvinden ihop med lite trötta ben och motlut lyckades. På sätt och vis bra, för det var lite det här jag ville träna på för dagen.
Henke väntar in, så jag får nån att prata med i alla fall, dom andra ser jag inte ens längre. Väl framme i Hille igen så fortsätter vi Milbostigen till Forsby. En jättefin slinga med både backar, kurvor och lite hus att titta på, sådär som det ska vara liksom. Annars är det här en sån dag man ska träna sina mantran, eller hitta nya. Och hitta sin indre glöd, varför håller vi på med det här? Vad vill jag ha ut med träningen? Hitta sin inre målbild och stirra på den hela vägen hem ungefär. Det krävs egentligen ganska lite glöd för att sätta eld på ett helt hjärta sådär. Bara det tar fyr så kan det brinna utav bara fan.

Forsby och cykelbana nu. Vi har slutat prata men gnuggar på i samma tempo ändå. Vi har hunnit ikapp tätgruppen också. Cykelbanan är bra, följer vägen, följer ån. In och ut genom skogen och dungar. Det tar inte lång tid förrän vi är framme i Stigslund och Henke viker av till sig och vi andra fortsätter, lite lugnare nu, mot stan. Jag blir ensam dit visar det sig, de andra viker av mot Sätra och senare Valbo. Då släpper jag allt vad loggning heter, ska bara rulla hem. Nu är ju rundan i stort sätt klar. Orkar inte bry mig om travrakan nu heller. Det blir esplanaden genom stan igen, nu med avsevärd mycket mer liv. Vi varje ljuskorsning försöker jag balansera utan att sätta ner fötterna medan jag väntar. Det blir bättre och bättre. Ett jäkla fokus på stolpen på andra sidan vägen så går det bra. I korsningen Södra Kungsgatan/Kaserngatan svänger jag upp mot Andersberg, bara backe kvar. Sen hemma. Efter dom sista km stannar jag klockan på 50,6km, 2:02:57, och en snittfart på 24,7.
Nu ska det ätas frukost nummer 2!

/E

Gruslördag

Har inte bloggat något på några dagar nu, jag kom av mig lite i och med bildstrulet.

Hursom, jag var ut med Tobbe i lördags, på mtb. Efter att det blev klart att jag ska köra cykelvasan så kände jag att jag behöver upp i distanserna lite, köra längre och längre och på sikt fortare och fortare. Dagens runda var tänkt till Hagsta ett par mil norr om Gävle. Hakke Gård ligger där, om man åker E4 norrut. Det brukar bli 6-7mil, lite beroende på hur man åker. Men det är fin väg, lite varierande skog. Första biten ut ur stan genom Forsby och Åbyggeby är jättefin! Lantligt, men ändå inte långt bort. Det finns ju buss dit för sjutton! Man passerar lite åkrar, några hus, nån äng osv. Med en å inte långt bort som då och då närmar sig vägen. Mycket att titta på, det tycker jag om!

När gruset väl börjar är det mycket lövskog, lummigt och grönt. Nästan saftigt till och med. Man hade velat varit en ko på sommarbete. Så grönt och fint är det. Vägen slingrar sig fram, upp och ner fram och tillbaka, och ju längre bort vi kommer ju fler kalhyggen dyker det upp. Det är bra väder, varmt. Men inte för varmt för armvärmare och en underställströja. Over vissa kalhyggen slår den varma skogslukten mot en. Avverkade träd, barr och kåda som stått still i solen en hel dag. Det ger en speciell doft, och man längtar "hem" till stugan.

Benen känns bra, det finns ork. Inte jättekonstigt i och med att jag ätit pasta hela jävla veckan, så energi ska det fan finnas! Och så är det. Vi rullar förbi många backar där jag tror att syran ska komma krypande men där den inte ens knackar på dörrn så att säga. Det är kul att cykla helt enkelt. Efter 3 komma nånting mil är det inte långt kvar, och på sista snutten innan asfalten över motorvägen ser vi en räv. Den blir lite störd av oss, så den vänder och springer längs vägen en bra bit innan den viker in i skogen på en gammal stig. Undrar vad för hyss den hade för sig?

Väl framme vid Hakke Gård har jag lovat bjuda på fika. En bulle och liten chokladkaka festar vi på medan vi pustar lite och tittar på vilsna biltrafikanter som är på väg mot överallt.

Jag har åkt den här rundan en gång tidigare, och då svängde vi av tidigare, under E4 istället för som nu, över. Men Tobbe hittar säger han, fast jag vet att inte hittar nånstans. Men jag chansar och låter honom visa vägen tillbaka på östra sidan motorvägen. Här verkar man träna mycket hästar, vägen är välsladdad och det är lite hovspår här och där. Bred väg. Nästan lite annan miljö än några km västerut på andra sidan E4. Här är det mer stenhällar, lite klippigare kan man kalla det. Konstigt hur det kan bli. Det är även här mycket kurvor och knölar, upp och ner. Det händer saker. Det är ingen timmerbilsväg gjord i ett enda syfte för några veckors bruk utan det känns att den är gammal och välanvänd genom åren. Jag hinner aldrig titta någon distans, men efter ett tag kommer man fram till lite vatten, ömsom höger ömsom vänster sida. och ibland båda. Det ligger några hus utspridda här och det är väldigt fint. De som har hus här har det bra, tänker man. Men vilket skit att ta sig hit, för här har man spridit ut grovt grus som inte är nån jättehöjdare om jag ska vara ärlig.
När de fina vyerna vid vattnet tar slut börjar den där industriella skogsvägen.
Den långa, raka platta. Grusiga, gråa, dammiga. Steniga, vingliga, långsamma.

Trots vägen håller vi ändå okej fart, men man får vara på sin vakt på ett helt annat sätt, rätt vad det är rullar bakhjulet över en stor sten man trodde låg still och man får ett kast.
Det fortsätter på det viset ett ganska bra tag, tror jag. Man tappar känslan för hur långt man åkt när det är obekanta vägar. Till slut kommer vi fram till järnvägen som går från Gävle och norrut. Förr brukade man springa med cyklarna över rälsen men nu fanns det staket. Lika bra kanske. Vi gör en liten omväg och kommer till den riktigta övergången istället. Sen blir det äntligen, ja, jag sa äntligen, lite asfalt, Det blir tyst. Vi rullar "lätt". Det går att stå på ganska bra här, så vi rejsar lite. Några spurter och sen lite rull-åka dom km det är från Hillevik-korsningen till Björke. Där blir det cykelbana, och det är lite skönt det med. Vi behåller asfalten och slipper trafiken.
Det kommer ett segment snart, en back-sprint. KOM:en måste vara tagen med snöskoter eller något, jag begriper inte hur folk kan vara så stört snabba. Hursom, vi flåsar oss upp, Tobbe är först. Det bjuder jag på, för han hade typ 207 i puls när vi kom upp. Bra jobbat där!

Nu är vi framme vid Hille Kyrka, vi viker av och kör en mindre väg parallellt med den stora vägen. Mycket finare, mycket lugnare. Åkrar och gårdar på ena sidan och lummig skogsslänt på andra. Och med solen mitt på himlen är det riktigt cykelpropaganda. Efter några km är vi inne i Strömsbro och senare Stigslund, nästan hemma alltså. En bra runda, bra fart och bra ork. Den måste göras om!

/E

Kort update

Håller på att lära mig det här med datan nu, köpte mig ett tangetbord till surfplattan och trodde jag skulle klara mig med det. Men att överföra bilder till en Galaxy Tab från en äppeltelefon är fan ingen kakbit visar det sig.  Dropbox funkar ju sisådär, vill kunna mass-tanka bilderna till Tab:ens minne, men den funktionen hittar jag inte.
Jävla plock. Varför kan det inte bara funka direkt? Som med en ringnyckel. Inget strul, det bara funkar.

Hursom. Cyklat i helgen. Egen svinmysig runda på I14 i lördags efter Cissis sockerbombsuppladdning. Tror hon ska få bli team-kock sen. Det var en namngivningscermoni, och en jävla massa fika alltså.
I alla fall, bra tryck i skogen sen, har bilder ni ska få så fort farbror får ordning på tekniken.

I söndags var det ett längre pass med GCA-folk. Många VR-cyklister som skulle rulla av från Siljan Runt. 10mil är alltså ett avrullningspass från en tävling på 16 mil.
Jäkligt fin tur. Min första riktigt klungkörning. Ska skriva ett längre inlägg om det senare.

På söndag kväll hade jag tänkt gymma, men Mr Cykel hann avstyra det med lite mer stigåka i skidstavallen. Kan varit den bästa rundan jag haft där uppe. Inga tider, inga sträckor. Ett mål, dit ska vi. Vi stannade, körde hinder en gång till. Filmade i surhål, fotade från berghällar. Vågade åka fel, vågade leta oss tillbaka. Allt bara funkade och det var verkligen skitkul med rejält knölig stigkörning blandat med lera och fint flow. Så söndagen blev totalt 7 timmar i sadeln. Kan inte klaga på det direkt.

Måndag, åkte Camber-bae till Högbo och kollade på Högbobiken. Många bekanta som åkte. Det var jäkligt skoj att titta och hejja på alla vi kände. Passade på att ta lite kort där med som ev kommer upp här sen. Kan inte rikigt låta Lisas helt störda prestation gå därifrån o-omnämnd känner jag. När damklassen gick ut på banans andra varv, för att skrapa ihop 25km till så ligger hon på andraplats med några minuters marginal till ledande dam, och vid målgång 25km senare har hon kört ikapp det, och gått ifrån med nästan lika mycket. Utan att ha sett vad som hänt kan man bara konstatera att det var en rejäl bedrift!

Så, en snabbis. Ska iväg till gymet nu och klurar på bilderna till sen. Men är det nån som har några ideer så hojta!

/E

Inför, efter och planeringsrull

Var ut och rullade med stadens Mr Cykel ikväll. Karln som cyklat i 20 år, och ägt ca 100 cyklar enligt honom själv, varav 3 i år bara.
När man har något problem med cykeln och man nämner det för nån får man alltid höra; Har du frågat Kilhman?

Han hade gjort en bikefit nyligt och ville ut och känna efter lite, så okejdå. Jag följer med.
Hämtade upp honom i Sätra, och vi pös iväg ner mot stan. Fantastiskt väder, aldeles lagom varmt, inte så mycket sol längre. Det var disigt! Luften fortfarande varm från dagen, men som sagt, inte för varm.

Från Sätra förbi Willys och MAX, sen esplanaden genom stan. En sån där jättelummig stäcka rakt igenom centrala stan, går längs det som på förr-i-tidentalet var E4an. Det är ny asfalt på cykelbanan där dessutom. Jag gillar att åka där. Man korsar några vägar, möter några hundar med deras ägare. Kör om nån lattemamma med barnvagn och passerar några undomar på mammas damtralla. Men man har inte bråttom där, man tittar på stan, pratar lite. Hela miljön drar ner tempot lite, man vill inte ens köra fort där. Vi cruisar!

Över ån och upp för söderbacken där bocken står på vintern. Här är det mer folk. Uteserveringar och cykelställ. Fotgängare och andra medmänniskor är inte lika uppmärksammade på sin position på cykelbanan här så det är mer kryssning än cruising kan man säga. Men det är skoj, mer folk att titta på, och mer folk att se sportig och cyklig ut för.

Från korsningen Kungsgatan-Kaserngatan är det fortfarande stad, men cykelbanan är mycket mer avskiljd från vägen, och det märks så fort att man är på väg ut ur stan. Allt dör på fel sida vägen. Gävle må ha lite sisådär stort invånarantal, men city eller centrum, om man så vill är jättelitet! Och då menar jag inte shoppingmässigt utan dom centrala kvarteren är få.

Vi passerar Hemsta. Det brukar alltid stå några bilar att titta på utanför MAX där, men inget idag. Inget utanför varken BurgerKing eller McDonalds heller. Vidare genom Hemlingby. Snart är det en backe, med ett Stravasegment. Är det idag jag tar personbästa? Känner inte att jag har pangben, men den känslan kan vara missvisande ibland. Blev inget rekord. Vi försökte inte ens. Har knappt behövt logga dagens tur. En sån tur var det.

Vägen ut mot Furuvik är bra cykelväg, det händer inte så mycket, men det händer lagom mycket. Det finns spurtbackar om man vill, och drickabackar om man vill. Lite trafik att titta på på avstånd, eller lite skog att titta på åt andra hållet. Rullskidåkarna har mätt upp 8km längs den här sträckan, det är ungefär hela. Vi fortsätter förbi deras markering och vidare mot Furuvik, där vi vänder i ett bostadsområde. Det verkar mysigt där. Ett sånt ställe man skulle kunna bo på det med. Mycket lövträd och inte för tätt mellan husen.

Tillbaka till korsningen där rullskidåkarsträckan tar slut/startar, men vi viker höger där och över knaperåsbron, ett segment jag persade på. På andra sidan bron går det fort. rejält fort. Rullar om Henke och provar trycka på lite i bocken. Sådär att man hår hålla i sig ordentligt för att inte resa sig när man kliver på, nästan bryta lite men fortfarande sittandes. Wattmätare vore kul ibland. Strava säger att snittfarten på det segmentet efter bron var 32,1 men då är det 3,5km långt. 232w på den sträckan, enligt appen. Högsta fart var 52, om det säger något. Vi pustar ut och rullar vidare.

Medan vi svänger av mot Korsnäs i Graneberg kommer vi in på regelboken, och hur folk följer den eller inte. Och vad som händer med de som inte följer den, och hur man beter sig mot varandra i allmänhet på internetforum. Henke är lite som jag där. Kan reta upp sig så infernaliskt på folk som är korkade som äpplen, och som inte ger sig. Vi har för många fucks to give där, helt klart.

Vi passerar Kastvallen, Bomhus Kyrka och Bomhus Centrum, sen vidare mot Brynäs och via Atlasgatan mot stan. Sen tar vi samma väg genom stan och esplanaden tillbaka mot Sätra. Det är fortfarande en fin kväll och stan är full med folk, på 2 sätt.
Efter MAX Norr åker vi förbi Nynäs och Borgis, sjukhuset och in i Sätra. Det är tydligen en spurtsträcka över Sätraängarna, för där försökte han åka ifrån mig. Han kanske tjuvtävlade? Lite vattenpåfylllning hemma på Henke igen innan jag rullade vidare genom Sätras yttervarv. Tänkte att jag inte var helt nöjd trots 41km ditintills, så mot Lexe och Hagaström! Det är också fina områden att cykla igenom. Verkar ganska lugnt där, men det är nog mer trafik än man tror. Och ganska tätt mellan husen. Hursom, många olika hus att titta på så det blir inte tråkigt, och det är inte så långt heller.

Svänger ner mot Statoil Hagaström, och över RV80/E16, funderade på om jag skulle ta motorvägen ut till Valbo men tänkte att det skulle bli lite dålig stämning då, och det hade jag inte riktigt tid med kände jag. Det vore dessutom åt fel håll för mig. Rundar istället "Dungen O i Valbo". Klurigt namn, med rolig bakgrund. Förbi Mackmyras nya ställe som ser helt otroligt ut där det sticker upp mellan träder och suger i sig den sista kvällssolen. Hela kåken glödde och jag kan bara tänka mig hur det är att kunna få stå där inne högst upp varje kväll och titta ut över stan och Valbos åkrar i ett sånt sken.

Efter jag åkt över bron över E4an så är det dags för nästa spurtsegment som jag helt verkar missa, måste varit fel raksträcka eller så svängde jag för tidigt. All den ansträngningen för ingenting! Hur ska jag kunna tala om för nån att benen vibrerade när jag svängde in bakom högskolan om jag inte ha några siffror som styrker det? Vilken besvikelse det var, jag skulle ju ta personbästa där. Kan hända att jag får ut något av det ändå, men det känns helt osannilikt när det inte finns loggat.

Vidare förbi Hedvigslundskyrkan och in i villaområdet där. Fortfarande helt färdig i benen efter sista spurten, den som inte finns längre, men jag försöker hålla lite fart hemmåt ändå. Det är ju inte långt kvar. Några högersvängar, ett par vänstersvängar sen är jag hemma. Nöjd! Det var en bra tur. En sån tur jag knappt behövt logga men som ändå fick mycket fokus på loggen såhär i efterhand.

Hursom, 50km loggat, men jag måste upp i längderna, tänkte stega upp till 100, sen 120, 150, 180 km. Osv. Hoppas hinna med minst en tur till Ljusdal i sommar.
Men mer om dom planerna senare.

Köpte en Cykelvasastart igår.

/E

Vad ska man äta för att tappa 30kg?

Exakt, vad ska man äta?
Vad äter jag?
Försöker få i mig mycket protein, såklart. Försöker hålla bort kolhydrater, men utesluter det inte. Numera baserar jag inte en måltid på potatis som jag kunnat göra förr. Och sen mycket grönt. En klassiker är den så kallade Poccolin. Kokt Alaska Polloc och broccoli. Jätteenkelt, jättetråkigt och jättebra. Havregrynsgrönt är ju ett säkert kort med.

Utöver det så känner jag att mitt förhållande till mat har förändrats en hel del under den här resan. Jag kan prata hur lännge som helst om det egentligen, men ska försöka hålla det lagom.
Kort och gott, jag vill inte äta längre. Fantasin är världelös, och min förmåga att planera ett inköp är ungefär 5 timmar lång. Det jag kommer på på förmiddagen att jag vill ha på kvällen, det blir det. Att ligga några dagar före med att handla händer aldrig mig. Jag gillar ju mat, uppenbarligen, men allt annat runt det är tråkigt. Eller det är det ju inte heller, men jag har inte ro att hålla på.

Helst av allt skulle jag vilja ha nån sorts välling som jag kunnat äta alla mål, och som var bra. Full i protein och allt det där gosiga. Det vore nästan det bästa för mig. Jätte jätte jättetråkigt, men det skulle hjälpa mig.

Jag är inte dålig på att laga mat heller, det blir bra, när det väl blir. Men det är inte prioriterat kan man väl säga. Jag vet inte hur många fredag eller lördagkvällar jag ätit gröt till middag och känt att det är helt okej.

Jag kan inte riktigt sätta foten på vad det beror på heller. Det kan ha börjat med Xtravaganza, när jag körde en sommar på shakes och man insåg hur djupt rotad maten är socialt. Överallt vid sammankomster ska det ätas något, varje gång. Ska man se en match ska det finnas snacks, en kaffe hos mormor blir istället  matlåda och 3 mackor och bullar hos mormor, är det möte med jobbet finns det fikabröd. Det är överallt om man tänker efter. Det blev jobbigt för mig att inse det och sedan dess har jag inte sett på mat på samma vis.

Lite kort om mat bara. Nya tankar nästan gång.

/E