söndag 25 december 2016

Vintercykling, vem försöker vi lura?!

God Jul på er!

Skulle skrivit det här igår, när jag var argare och mer utsatt egentligen, men nu blev det såhär.

Alltså, cykla ute, på vintern. Vad håller vi på med? Vem försöker vi lura?
Det är kallt, och blött, och blåser troligtvis från alla håll samtidigt. Det är halt, förmodligen.

Jag är egentligen inte en kille som fryser av mig. Använder inte jacka till vardags, och har mina sneakers året runt. Men efter 2-3 mil igår, och 5 mil idag. Damn! Jag blir skitkall och ingenting blir roligt längre.
Jag har köpt allt som står att jag ska ha på mig, en syntetlinne i närmast, ett dhb, nå baselayer-aktigt. En windstoppertröja ovanpå det, sen en 2-lagers ulltröja på det, och en vind och vattentät jacka högst upp. Har läst att det är det som gäller, och tjejen på XXL menar att det var så jag skulle ha. Tröjan hon sålde mig var 2-lagers, just av dom här anledningarna.
Benen jobbar i ett par flossade bibs med överdragsbyxor som ska palla neråt 10-grader, minst! Nu är inte benen något problem, men så ni vet.

När jag vevar runt i det här och tycker att jag är genomkall undrar jag ju, ljuger ni för mig?
Är ni lika kalla men säger att ni har roligt, bara för att? Det är det jag tror. Ni biter ihop bättre än mig.
Man läser överallt på nätet att den och den tröjan håller dig varm och torr hela turen, eller en jacka som gör samma sak. Skojar ni med mig? Kan ni komma hem TORRA efter en tur ute på vintern?
Ni är alltså inte direkt sjöblöta och jobbar mot klockan för att hålla kylan borta?

Idag hade jag inte linnet, utan windstoppern underst, en ulltröja och dubbellagertröjan under jackan. Klarade mig bättre, men inte bra. Och det är ju inte ens kallt ute.

Näe hörrni. Nu skärper ni er och erkänner att ni fryser som fan men lyckas hålla masken bättre än mig.


onsdag 7 december 2016

Dom ropar på dig!


Ni vet dubbdäck...?
Dom där knottriga som gör att man inte slår sig på lilla rumpan när det är halt ute?
Har ni tänkt på vilket liv dom för när man cyklar med dem? Låter hela tiden!
Har ni någonsin reflekterat över vad det är som låter?

Det är små Vildvittror som bor i dubben. Och dom pratar med en, alla samtidigt. Det är därför det låter så mycket. Dom berättar om cykelturer som ska komma, och om legendariska turer som har varit. Om andra som cyklat samma stig fortare, eller långsammare. Dom kallar en för fula saker och gör allt för att man ska hamna ur fokus.


Så mellan dom fladdrande skuggorna bakom grenarna i skogen ropar dom på dig. 
Vad klen du är! Vad långsamt det går! Orkar du inte mer?! Åk hem, du är slut! Det är ingen idé att du försöker mer, det blir aldrig bättre! 
Dom för ett herrans liv, men rätt vad det är är man nere för backen och det är dags att vända upp igen, och då blir dom tyst. Man hör lite skrap i gruset som mest bara, grus mot däck-ljudet. Inget annat. Då är dom på min sida och gör sitt jobb. 

För det är jag som bestämmer. 

Varvrekord på intervallslingan

Tjingeling.

Hade tänkt mig 2 ganska hårda pass i går, ett kettlebellpass med lättare vikter för att försöka driva upp pulsen mer än vanligt, och sen ett FX-pass efter det. Det ska tydligen vara nå crossfitbetonat dom kör på Fyshuset så jag tänkte att det kan vara kul att prova. Fick jobba över, och i vanliga fall är det helt okej, men just idag hade jag verkligen laddat för den här träningen hela dagen så att behöva ställa in var inte alls kul. Kom hem runt 18.30 och satte mina batterier på laddning, tänkte att jag kunde ju cykla lite ute istället. Mitt i alltihopa ringer lillasyster och frågar varför jag inte är hos mormor som fyller år. Hade glömt bort det HELT! Dom hade ju bara påmint mig 2 gånger innan, hur ska jag komma ihåg!? Åkte dit och fikade gärnet innan jag bestämde mig att det blir fan cykling idag ändå. Oavsett tid. Kom hem därifrån efter 21 nångång, så då var det bara att börja byta om.


Åkte till Hemlingbybacken, har ett varv där jag brukar åka, först backträningen och pulshöjaren uppåt, sen nedvarvningsslinga på väg ner så pulsen ska hinna sjunka innan man drar iväg upp igen, och det hela går att göra som ett varv, så man slipper upp-ner-fram-tillbaka-känslan. Hade jäkligt bra känsla i benen, så det var roligt. Varje gång upp var skitjobbig, men väl uppe kändes allt okej och det gick att tänka "Det där var ju inte så farligt, vi kör en till". Så har det aldrig varit förr, så det var skönt. Det betyder ju också att jag inte tar i ordentligt, men det får jag träna mig till. Det måste gå att komma högre i puls trots att det gör ont. Totalt 8 varv, mot tidigare 6 varv under ett pass. Nästa gång gör vi nog 10. En annan grej jag märkte stor skillnad på var att varje gång jag rullade ner så sjönk pulsen under 100 redan på väg ner, annars har jag fått stannat på botten och vänta in att jag ska närma mig 100 för att dra iväg igen. Så nu låg jag kanske 10-15 slag lägre på samma tid som förr. Vilket är en klar förbättring.


Dippen där mitt i nummer 3 är växelknas, och nummer 6 och 7 är sittandes, därför blev dom lite lägre. Kul att man ser så tydligt var det är som händer. Att det är 2 toppar på varje varv är för att backen planar ut i 20 meter innan man drar upp för sista branten.

Så för att vara så tårtstinn som jag var blev det ett ganska bra pass, eller var det tack vare tårtan?

/E

måndag 5 december 2016

Adventsdistans


Det är tanken i alla fall. Att ha distanspass på söndagarna framöver. Först december ut, sen Rapha 500 i jul, och sen fortsätta under januari med det. Känner mig lite skeptisk till vintercyklingen, men jag har löst det mesta av problemen hittills. Först, dubbdäck. Det är ordnat genom ett par Schwalbe Ice Spiker Pro. Sen skor. Ett par Diadora, billigaste på XXL vad dom nu hette. Funkar hittills jättebra! Upplever inte att fötterna känner av vädret på något som helst vis än. 
Men, jacka eller underställ är svårare verkar det som. Min "varma" jacka från dhb är inte tillräckligt vindtät, så jag fick köpa en ny från Craft som ska vara det, men den är mindre fodrad istället. Får labba lite med underställ istället och se om det är där lösningen finns. Jag känner inte nån som gillar att frysa och jag själv är inget undantag. 
På helgens 7-milare kunde jag känna att jag blev kall, men inte så att jag frös. Det är kanske så det kommer att vara, man blir lite sval ibland, men utan att nå fryspunkten. Vi får se på söndag, hur det ser ut då.

Helgens cykling (1) bestod av kort snabb-pass med Hemliga gruppen på Åbyvallen. Kunde bocka av 2 personliga förstagångsbedrifter, mycket tack vare tjälen tror jag.
- Stigen under E4 mellan Krematoriet till Scandic utan att kliva av, Check! 
- Grusbranten vid Statoil Hagaström uppåt utan att varken kliva av eller ta sats, Check!

Ingen av de där har jag klarat förr, och det var ett tag sedan jag provade senast, så att det gick så pass "lätt" kändes som ett bra kvitto på att jag gör något rätt med träningen. Annars ett jättebackigt pass med roliga stigar och bra underlag. 

Helgens cykling (2) blev 7 mil runt Öjaren. Vi kan kalla sträckan Ronde van Oejaren, blir inte det roligare? Har länge funderat på den sträckan, om det inte skulle gå att skarva med att åka Högbo´s Vasa-bana baklänges mot Högbo från Ockelbovägen, och det gick! Vi hittade en skogsmaskinsstig som ledde oss precis rätt in på några stigar som hör till Vasabanan och dom var pangfina. Några frusna vattenpölar som var enda frågetecknen, men annars kanon. Johan trodde inte på mig när jag sa att jag skulle ta med kaffetermos och gifflar, men han visste tydligen inte att #cyklarmanfikarman, så nu ska han också ha med fika på distanspassen. Hade hoppas att Henkerado skulle följt med också så skulle vi tvångsfikat med honom, han som alltid har så jävla bråttom. Man måste hinna med en paus också!