Ensamcykling

Funderar ofta på det här med sällskap när man cyklar. Nog är det fint att ha sällskap, men det kan vara minst lika mycket irritationsmoment upplever jag. Visst, man blif sporrad att komma ut utanför boxen lite, men när sällskapet inte inser hur pass mycket snabbare dom är blir jag less. Det blir så tröttsamt att bli avhängd i skogen efter 22 meter jämt. Då kan jag ju lika gärna åka själv i mitt tempo och ha kul istället.
Eller när det är distanspass och man aviserat snittfarter jag aldrig klarat av förr, då är det ingen idé att dyka upp känner jag. Vill gruppen hålla 25-26km/h på 50km rundan som jag själv bara klarar 22km/h på, då är jag bara i vägen. Eller lämnad.
Det var längesen det pratades om Fart efter kamrat inför turerna, i alla fall i happyride-tråden för Gävle.

Men jag kanske bara är negativ. Hela jag är så låg just nu. Dags för medicin igen känns det som faktiskt.

/E