Hursom, rutten börjar bakom Värmeverket Johannes (Ja, det heter Johannes :) och följer E4:an söderut. Det är fin grusväg, väldigt lite trafikerad. Kan ha med bommen att göra i och för sig. Men den är ändå bra underhållen av nån, så den är bra! Efter ca 1 mil tar vägen slut men en traktorstig/skoterled fortsätter, även den fin. 2 hjulspår och en grässträng. Ganska mysig och lagom kurvig och kuperad. Man passerar några gamla åkrar och några jordbruksredskapslik, så vill man kan låta fantasin skena iväg för en stund. Den stigen är någon km lång, för strax innan tunneln under motorvägen hade jag loggat 13km hemmifrån.
Underfarten såg inte jätteinbjudande ut, och hade jag varit 13 hade jag varit rädd för Fula gubbar eller Stora killarna. Men nu är jag 30 så nu är jag fula gubben. Det brukar dessutom vara 3dm vatten där så det är också en anledning att fundera ett varv till. Nu var det "torrt" där, antar det beror på nederbörden under våren.
Efter tunneln kommer man till ett parti man kan bäva lite för, det kan vara rejält lerigt. Rejält med stort R och konstpaus till och med. Eftersom det är en skoterled får man tydligen gå lös hejvillt med 4-hjulingar också, för det brukar kunna vara bra sönderkört där. Som när man säger åt 13 vildsvin att ge fan i gräsmattan. Så ser det ut. Så i värsta fall blir cyklingen där ett kladdigt grisigt osynkat jävla helvete utan flyt och med säkert en eller 2 OTB's ner i geggan. Jag hade tur. Det var relativt torrt och kunde skumpa på utan några speciella avbrott.
Det är lummig gammal skog runt om, och med den grå dystra skymningen som rådde var man verkligen ensam där. Lite spännande är det!
Efter ytterligare några km, jag vet inte hur många men säkert färre än jag tror, så ansluter man till Korsnäs gamla flottningsränna och följer den på hårt packad sand/jord-stig. Även där 2 hjulspår och en grässträng.
Man passerar nån förort till Mårtsbo och fortsätter längs timmerrännan mot Älgsjön. Numera på normalstor trafikerad grusväg med tillhörande 457 potthål/meter. Satt och tänkte på bamsebjörken som en bäverbörjat gnaga på, skulle jag tagit kort åt er? Såklart jag borde, men det blev inte så. Kom istället att tänka på hur fantastisk sommersolnedgången brukar kunna vara över sjön, motljus, låg sol. En hel dags värme ligger kvar i luften som stått still i skogskanten. Vägen är hård bred och ofta slät. Men det blir sen det, nu var det regn i luften, den började skymma och det var 5 grader varmt.
Jag har för mig att det är ca 7km till väg76, som man måste korsa för att fortsätta längs rännan. Sen under järnvägen, vad den nu heter men där all tågtrafik norrut från Sthlm passerar. Det är en smal liten tunnel att cykla i, nästan så att ryggsäcken tar i taket när man lutar sig fram.
Väl ute fortsätter man på smal grusväg, jag tog höger vid första korsningen, och följde inte längre rännan som går rakt igenom Bomhus sen. Istället letade jag mig in på skoterleden i kraftlinjegatan, en rätt fin led vintertid gissar jag, för även här har 4hjulingarna varit, men här fyller man igen med grus osv så den är fin att cykla på. Kuperad och guppig, en del sten att akta sig för om man tänker ha bråttom. Leden går fram till Graneberg/Bomhus och sen är det civilisation igen. Rullade igenom gamla Bomhus och mindes allt eller en del av det vi hittade på där med kompisarna i tonåren. Kul med sånna minnen tycker jag, för det är inte i närheten av det liv man lever idag.
Anyhow, smsade kära moderskapet och bad henne slå på kaffe, tänkte att en kaffepaus där hade jag förtjänat. En snabb kopp och lite surr i soffan senare var jag på väg igen, likabra att åka innan man torkade upp allt för mycket. Provade hur lokala skidbacken var att cykla upp för och det var ungefär som jag trodde, jobbigt uppåt, skitkul neråt. Efter den är det nästam bara asfalt hemmåt. I alla fall i det ljuset och utan lampa. Hade lite för få km loggade kände jag och efter kaffet och min bar hade jag så otroligt fina ben att jag kunde inte åka hem. Så in till stan, ett par km är det, 5 kanske. Såg på klockan något om 27km/h på asfalten och tänkte att Jösses vad jag är kär i cykeln! Igenom stan, tittade på lite folk, sen ut mot Boulongern och körde igenom den, hela vägen från Kvarnbron, förbi scenen och badet. Sen över ån vid Gustafsbro och tillbaka förbi utegymmet ocb frisbeegolfbanan. Ett varv upp på Åkermanskulle i hopp om att frisera personbästa på det Stravasegmentet. Check!
Där hade jag 3,7 mil totalt, så med lite flyt skulle jag hinna få 3km till innan jag var hemma. Sicksackde geno bostadsområdena mellan Högskolan och min adress i hooden. Prick 4 mil! Nöjd, blöt och lerig hade jag fått min terapiträning med tillhörande träningsterapi.
Tog lite bilder också som jag ska lyckas få upp också.
På återseende /E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar