Mallorcaresa

Hej på er,

Nyligt hemkommen från Mallorca. Min första resa dit, och min första cykelresa utomlands överhuvudtaget. Försökte hålla ner förväntningarna inför, för att inte bli besviken på något. Mina förhoppningar var att få ihop 100 min, och att åka till Sa Calobra. Lyckades inte med något av det, men jag hade en otrolig resa ändå. Fick ihop 69 mil och 5900 höjdmeter så det får jag vara nöjd med för att inte riktigt vetat vad jag gav min in på.

Jag och rumskompis Jocke påväg in i Petra

Det blev några plattare rundor och några med lite mer stigningar, där även dom platta turerna är rejält backiga med Gävlemått mätt. 10 platta Mallorcamil kan ändå ge 1000 höjdmeter, medan 10 backiga grusvägsmil hemma kanske har 3-400. Och en backig Mallorcarunda har allt från 1200 till "alla"

höjdmeter som går. Första värre backen kallas Militärbacken, troligen för att den passerar genom nån sorts militär anläggning. Dels är lutar det mycket bitvis, och det är långa sträckor med lutning så det blir utmattande genom lång tid. Och något jag upplever extra svårt är att disponera orken och kraften när man inte vet hur vägen ser ut kommande kilometer. En backe i den kalibern kan ha många slakmotor längs en bergvägg, ett par kortare serpentinsvängar, och sen en längre slakmota igen  till bergväggen bredvid. Dvs det blir en del variation, en bra grej. Men samtidigt svårt att lägga upp taktiken. Så det behövs nog lite teknisk och taktisk erfarenhet för att ta sig upp för dom här backarna med lite bättre tider.

Aldrig känns 5km så långt som när det bara är uppför

Träningsmässigt är det väl både och egentligen. Att ligga i zon4 25% av en 10-milsrunda är väl okej, men jag möter ju aldrig dessa backar på mina lopp hemma, så det är ju inte 5km klättring jag behöver vara duktig på. Men att kunna hantera hög puls och mjölksyra länge är ju något man inte kan bli för bra på, så det är ju också en bra grej. Alla timmar i sadeln är väl bra timmar antar jag. 

Upplägget för resan var ganska avslappnat, vi bodde med halvpension i Can Pastilla, med 75m till stranden, 100 meter till cykeluthyraren och 15 min i taxi till flygplatsen. Jag själv hade inget program att följa, så jag var kunde hänga med på vilka turer eller utflykter jag ville och samtalsämnet på middagarna var ofta följade dags runda. I och med att jag inte hittar eller känner till ön alls så var det bara att ta rygg på de som hittade. Och det fungerade bra. Det var lite kul att ge sig ut och inte hitta, vi fick stanna och titta på kartan ibland och det var inget konstigt med det. Så varför känns det lite skrämmande att behöva göra det i hemtrakterna? 

På väg till Llucmajor och vidare till Petra

Men några dagars distans till resan känns benen helt förstörda och jag orkar inget på cykeln men det var helt fantastiskt att vara där och det var värt allt slit.

Tänkte att jag avslutar här, så kanske det kommer ett inlägg till med lite mer tankar om resan senare. 

Tack för er tid! 

/E

Förlåt!

Förlåt,

Men jag orkar inte med all prylhets som råder runt cyklingen.
Jag orkar inte ha koll på alla must-have´s.
Jag orkar inte ha koll på alla klädmärken.
Jag orkar inte ha koll på alla uppgraderingar på komponenterna.
Jag orkar inte ha koll på alla dämpare, alla däck, alla ramar.
Alla hjälmar, skor, glasögon.

Alla hjul, alla styren, alla nav.
Ekrar, lager, trissor, vajrar.
Väskor, verktyg, slangar eller patroner.

Kan vi inte bara cykla?

-

Visst, jag hycklar lite nu, nog googlar jag också, letar saker. Men jag orkar inte hålla mig uppdaterad på allt. Jag letar information när jag haft sönder något jag behöver byta ut. Eller byta ut något jag haft bort. Och ja, jag har också onödiga lyxprylar eftersom det är kul med prylar. Men det är ett högt tryck på att det ska bytas ut saker bara för bytandets skull. Och det är ganska stressande, i alla fall för mig.
Mountainbikepodden säger det ganska bra, även om dom själva hetsar en hel del på nya prylar.
Men; "Bara för att det finns nya prylar, gör inte det att mina gamla är sämre".

Självklart kan man ha prylarna som intresse i sig, att man gillar att leta och läsa på, och det är ingen dålig grej. Det är ju er jag frågar när jag själv inte orkar hålla på. Men ja, jag vet inte. Det blir mycket ibland. Eller är jag bara gubbgrinig och varmväderstörstig?

/E

Cykelhög!

Blev lite rädd för att cykla ute efter senaste tidens frusna försök. Det kändes inte alls roligt helt enkelt, och ju mer man minns tillbaka på det, desto kallare inbillar man sig att det kommer bli.
Så i lördags var det tänkt att jag skulle ut, köra lite stigar på Norrlandet. Det försov jag mig till, fick jag höra hela söndagen. Men, det var så fint väder så jag fick ta tjuren vid hornen och sticka ut ensam istället. Bara för att komma ut. För sakens skull. Och vad roligt det var! Hur mycket kraft som helst, hur mycket grepp som helst, hur mycket sol som helst!

Vi har väl alla dom där partierna man ser, eller känner igen där man vet att "Nu kommer mjölksyran hugga till, närsomhelst!", men dom kom inte, inte där jag trodde. Det gick att mata på ändå och det var helt underbart. En upplyftande känsla att bli förvånad av sig själv på cykeln, nästan åt så att man undrar Vad är det som händer, varför stumnar jag inte?!

Den känslan, ihop med att jag blivit bekväm med greppet i dubbdäcken gjorde att jag kunde utnyttja dem bättre, och vad roligt jag hade på dom isiga stigarna jag var på. Det gick att köra fort, och jag orkade köra fort. Helt otroligt roligt! Så med dom 2 mil jag fick ihop var känslan inför söndagens distans på topp!

Magnus Eriksson från GCA

Söndagspasset skulle bli ett distanspass, lite lugnare och längre. Runt Öjaren mot Högbo var tanken. Jag gillar den turen. Fina vägar i fin natur. Små lugna grusvägar. Vi blev 4st, jag, Johan, Chrille och Magnus. Det är lite kul att träffas sådär, man ses nästan enbart på cykelturerna, så går man igenom varandras träning. Hur man tränar, hur det går och lite vad man har för tankar med sitt upplägg. Det skiljer ganska mycket mellan alla man cyklar med, hur dom tränar och vad deras mål är. Det blir mycket att ta in, och man får sålla ganska bra mellan alla olika teorier. Men det är lite det som är tjusningen också.

Notera underlaget. Hur bra?! 

Vi slingrar oss fram mellan kurvor och krön och solen är verkligen på bra humör den där dagen. Det hade nog inte kunnat vara bättre väder och jag verkligen känner i hela kroppen hur mycket jag behövde den där cykelturen. Träffade mitt i prick med kläderna, bara en sån sak! Efter en stund kommer den obligatoriska frågan, var fan är vargarna? Och alla andra djur? Hur många vargar har sett oss som vi inte har lyckats se själva? På fråga C kan jag svara att Jag vill inte veta.

Sommarens planer diskuteras. En av oss ska tydligen köra Swiss Epic. Den räven. Är det något lopp jag har på min Bucketlist är det det. Men det är krävande något så in i... och det kostar! Bara startavgiften är över 15 lök. Men nån gång ska jag åka. Kanske inte ens är i tillräcklig form till sommaren. Vi har nu cyklat genom skogen från Sätra till Oslättsfors och ska fortsätta till Smörnäs och sen vidare mot Ockelbovägen.

Det är lite större väg nu, men ingen trafik och helt perfekt underlag. Stenhård snö och plogat så dubbarna biter precis som bra som man någonsin kunnat hoppas och det är bara ett par minusgrader. Helt rätt för vintercykling med andra ord.

När vi kommit ut på Ockelbovägen och tagit oss en bit ner mot Högbo tog vi av från vägen och ut på sjöisen som är där. Nån har plogat en liten bana som vi testade. Det var inte helt blank is men det var häftigt ändå. Plant och slätt! Nu har vi vänt tillbaka mot Gävle kan man säga, så det blev motljus en stund nu.

Efter lite bulle och kaffe i Högbo åkte vi genom deras anläggning och tittade på stigarna, om det skulle gå att åka där eller inte. Passade även på att byta tröja och det var ett smart drag kändes det som. Man kommer igenom hela området och ut på Bäckvägen, för att slippa åka efter den så långt. Den är så otroligt tråkig! Framme vid Hådevägen var vi lite tveksamma om det skulle gå, det var inte plogat och låg ett par cm orörd snö i några gamla hjulspår där, men vi testade. 

Vilken nitlott! 

 Kaxig som man är skulle jag åka först, och dra mig baklänges vad tungcyklat det var. Efter dom första 100 metrarna med skare på den orörda snön hoppades jag att dom andra skulle ropa och kräva reträtt, men ingen sa något! Och om inte dom ville vända skulle fan inte jag ge upp först, så det var bara att bita i fast jag inte ville annat än att vända. Det skar och studsade och slirade. Fruktansvärt svårt, men samtidigt bra för balansen. Efter ytterligare några hundra meter kommer man till en längre backe, och på toppen av den hade jag min högst nådda puls någonsin utomhus på cykel. Det säger mig en hel del om hur krävande det var.

Vi hade nu någon mil framför oss med den här typen av underlag. Och mitt i möter vi 2 dårar...på cykel! Vilket jäkla folk det finns. Som släpar sig ut i den där skiten på cykel. Dom ljuger och säger att det blir bättre bakom kröken så vi ljuger tillbaka och säger att det blir det bakom krönet. Det blev faktiskt lite lättare, att åka i deras gamla spår gjorde rätt stor skillnad. Vi kämpade oss vidare i alla fall, och efter en vägbom långt bort var det mer uppkört, så sista kilometrarna var lika njutbara som dom första. Vi fick runda av på topp med andra ord.

Lycklig idiot

När jag kommit hem och varvar ner lite var jag helt hög på cykling hela kvällen. Har nog inte känt mig så upprymd någonsin tror jag, inte av cykel. Möjligtvis på 100-Cyklister eller Velothon i somras.

Det var en sällsynt känsla som verkligen är värd att jaga.

/E

Vintern rasar ut bland våra fjällar!

Hej!

Plusgrader i Gävle idag. Dvs vår! Någon dag i alla fall. Men, det gör ju inte att jag ser mindre fram till Mallisresan för det. Jag har många runt mig som varit dit förr som berättar det ena och andra. Min pappa har besökt ön säkert 10 gånger nu och berättar massor, men trots det vet jag inte alls vad jag har att vänta mig. Jag vågar mig på en kvalificerad gissning tänker att det blir, Underbart. Men det blir säkert bättre än så.

Har bokat mig en Ultegrakittad Ridley som tjänstevapen under resan. Bara en sån sak. Kolfibercykel. Det blir något nytt. I värsta fall kommer jag gråta av att behöva bestiga min härk när jag kommer hem men det får vi hantera då. Först ska vi göra en sjuhelvetes massa höjdmeter på Mallorca. Jag kommer vara redo.

Ridley Fenix SL 

Kramp - kan vi vara kompisar?

Tjingeling.

Det blir inte så mycket gjort här på bloggen nu. Jag vet inte varför för tid är det enda jag har.
Tränar på som jag ska osv. Försökte mig på ett jättekorkat försök att sätta lite PB:n på gymmet i måndags. Kanondåligt förberedd, borde inte gjort det alls. Landade på 5kg ifrån personbästa i både böj och mark, dvs 110 resp 145.
Nog om det.

Katja undrade vad en rimlig tid på Cykelvasan vore som "rookie", och det första jag kom att tänka på var KRAMP. Nu tror jag att hon gott och väl rullar in på under 4 timmar med gott humör på sin CX. Om hon slipper kramp. För det gjorde inte jag.

Mitt målgångsspurt på Vasan. Strava ljuger med watten. 

Så vad vet ni om kramp? Varför får man det? Var gör man åt det? Funkar tabletterna? Kan man lura bort den om man väl hamnat där?
Vad jag förstår så vet man inte så jättemycket om det. Och att det inte riktigt finns några nyckellösningar på problemen, och att det är mycket individuellt?
Jag ska inte säga att jag är påläst här, utan nu är det broscience och lösa internetrykten.

Min egna teori, baserat utifrån när jag själv upplevt det, och omständigheterna runt dom tillfällen jag drabbats är att:
Man får kramp när man är i slutet av vad man orkar, kroppen börjar stänga ner och säga ifrån. Man börjar bli ordentligt slut. Jag körde 3 rejäla lopp i sommar, Fjällturen, Mörksuggan och Cykelvasan.
Alla 3 loppen hade en målgång inom 10 minuters-spann. dvs, mellan 3:31-3:41. men det skiljer 3 mil mellan längsta och kortaste lopp.

Fjällturen, det jobbigast jag gjort på cykel hittils. Kortaste av de 3, ingen kramp.
Mörksuggan, väldigt intensivt vad jag minns. Mittendistansen, krampkänningar nånstans vid sista milen om jag minnsrätt. Dvs i området 62-72km
Cykelvasan, relativt lättkört, hög intensitet pga hög fart. 94(?) km. Kramp ungefär sista 2-2,5 mil. Dvs 70km ungefär.

En Kolforsen-runda. Vi ska svänga där framme, ser ni det? :)

Slutsatsen, Krampen följer med distansen, och du kan flytta upp den gränsen. Jag själv kommer försöka "träningstävla" på längre distanser än jag tänkt tävla.

Notera nu att det här är inget vetenskapligt utan självupplevt, så källa: internet gäller.

/E

Vintercykling, vem försöker vi lura?!

God Jul på er!

Skulle skrivit det här igår, när jag var argare och mer utsatt egentligen, men nu blev det såhär.

Alltså, cykla ute, på vintern. Vad håller vi på med? Vem försöker vi lura?
Det är kallt, och blött, och blåser troligtvis från alla håll samtidigt. Det är halt, förmodligen.

Jag är egentligen inte en kille som fryser av mig. Använder inte jacka till vardags, och har mina sneakers året runt. Men efter 2-3 mil igår, och 5 mil idag. Damn! Jag blir skitkall och ingenting blir roligt längre.
Jag har köpt allt som står att jag ska ha på mig, en syntetlinne i närmast, ett dhb, nå baselayer-aktigt. En windstoppertröja ovanpå det, sen en 2-lagers ulltröja på det, och en vind och vattentät jacka högst upp. Har läst att det är det som gäller, och tjejen på XXL menar att det var så jag skulle ha. Tröjan hon sålde mig var 2-lagers, just av dom här anledningarna.
Benen jobbar i ett par flossade bibs med överdragsbyxor som ska palla neråt 10-grader, minst! Nu är inte benen något problem, men så ni vet.

När jag vevar runt i det här och tycker att jag är genomkall undrar jag ju, ljuger ni för mig?
Är ni lika kalla men säger att ni har roligt, bara för att? Det är det jag tror. Ni biter ihop bättre än mig.
Man läser överallt på nätet att den och den tröjan håller dig varm och torr hela turen, eller en jacka som gör samma sak. Skojar ni med mig? Kan ni komma hem TORRA efter en tur ute på vintern?
Ni är alltså inte direkt sjöblöta och jobbar mot klockan för att hålla kylan borta?

Idag hade jag inte linnet, utan windstoppern underst, en ulltröja och dubbellagertröjan under jackan. Klarade mig bättre, men inte bra. Och det är ju inte ens kallt ute.

Näe hörrni. Nu skärper ni er och erkänner att ni fryser som fan men lyckas hålla masken bättre än mig.

Dom ropar på dig!

Ni vet dubbdäck...?
Dom där knottriga som gör att man inte slår sig på lilla rumpan när det är halt ute?
Har ni tänkt på vilket liv dom för när man cyklar med dem? Låter hela tiden!
Har ni någonsin reflekterat över vad det är som låter?

Det är små Vildvittror som bor i dubben. Och dom pratar med en, alla samtidigt. Det är därför det låter så mycket. Dom berättar om cykelturer som ska komma, och om legendariska turer som har varit. Om andra som cyklat samma stig fortare, eller långsammare. Dom kallar en för fula saker och gör allt för att man ska hamna ur fokus.

Så mellan dom fladdrande skuggorna bakom grenarna i skogen ropar dom på dig. 

Vad klen du är! Vad långsamt det går! Orkar du inte mer?! Åk hem, du är slut! Det är ingen idé att du försöker mer, det blir aldrig bättre! 

Dom för ett herrans liv, men rätt vad det är är man nere för backen och det är dags att vända upp igen, och då blir dom tyst. Man hör lite skrap i gruset som mest bara, grus mot däck-ljudet. Inget annat. Då är dom på min sida och gör sitt jobb. 

För det är jag som bestämmer. 

Varvrekord på intervallslingan

Tjingeling.

Hade tänkt mig 2 ganska hårda pass i går, ett kettlebellpass med lättare vikter för att försöka driva upp pulsen mer än vanligt, och sen ett FX-pass efter det. Det ska tydligen vara nå crossfitbetonat dom kör på Fyshuset så jag tänkte att det kan vara kul att prova. Fick jobba över, och i vanliga fall är det helt okej, men just idag hade jag verkligen laddat för den här träningen hela dagen så att behöva ställa in var inte alls kul. Kom hem runt 18.30 och satte mina batterier på laddning, tänkte att jag kunde ju cykla lite ute istället. Mitt i alltihopa ringer lillasyster och frågar varför jag inte är hos mormor som fyller år. Hade glömt bort det HELT! Dom hade ju bara påmint mig 2 gånger innan, hur ska jag komma ihåg!? Åkte dit och fikade gärnet innan jag bestämde mig att det blir fan cykling idag ändå. Oavsett tid. Kom hem därifrån efter 21 nångång, så då var det bara att börja byta om.

Åkte till Hemlingbybacken, har ett varv där jag brukar åka, först backträningen och pulshöjaren uppåt, sen nedvarvningsslinga på väg ner så pulsen ska hinna sjunka innan man drar iväg upp igen, och det hela går att göra som ett varv, så man slipper upp-ner-fram-tillbaka-känslan. Hade jäkligt bra känsla i benen, så det var roligt. Varje gång upp var skitjobbig, men väl uppe kändes allt okej och det gick att tänka "Det där var ju inte så farligt, vi kör en till". Så har det aldrig varit förr, så det var skönt. Det betyder ju också att jag inte tar i ordentligt, men det får jag träna mig till. Det måste gå att komma högre i puls trots att det gör ont. Totalt 8 varv, mot tidigare 6 varv under ett pass. Nästa gång gör vi nog 10. En annan grej jag märkte stor skillnad på var att varje gång jag rullade ner så sjönk pulsen under 100 redan på väg ner, annars har jag fått stannat på botten och vänta in att jag ska närma mig 100 för att dra iväg igen. Så nu låg jag kanske 10-15 slag lägre på samma tid som förr. Vilket är en klar förbättring.

Dippen där mitt i nummer 3 är växelknas, och nummer 6 och 7 är sittandes, därför blev dom lite lägre. Kul att man ser så tydligt var det är som händer. Att det är 2 toppar på varje varv är för att backen planar ut i 20 meter innan man drar upp för sista branten.

Så för att vara så tårtstinn som jag var blev det ett ganska bra pass, eller var det tack vare tårtan?

/E

Adventsdistans

Det är tanken i alla fall. Att ha distanspass på söndagarna framöver. Först december ut, sen Rapha 500 i jul, och sen fortsätta under januari med det. Känner mig lite skeptisk till vintercyklingen, men jag har löst det mesta av problemen hittills. Först, dubbdäck. Det är ordnat genom ett par Schwalbe Ice Spiker Pro. Sen skor. Ett par Diadora, billigaste på XXL vad dom nu hette. Funkar hittills jättebra! Upplever inte att fötterna känner av vädret på något som helst vis än. 

Men, jacka eller underställ är svårare verkar det som. Min "varma" jacka från dhb är inte tillräckligt vindtät, så jag fick köpa en ny från Craft som ska vara det, men den är mindre fodrad istället. Får labba lite med underställ istället och se om det är där lösningen finns. Jag känner inte nån som gillar att frysa och jag själv är inget undantag. 

På helgens 7-milare kunde jag känna att jag blev kall, men inte så att jag frös. Det är kanske så det kommer att vara, man blir lite sval ibland, men utan att nå fryspunkten. Vi får se på söndag, hur det ser ut då.

Helgens cykling (1) bestod av kort snabb-pass med Hemliga gruppen på Åbyvallen. Kunde bocka av 2 personliga förstagångsbedrifter, mycket tack vare tjälen tror jag.

- Stigen under E4 mellan Krematoriet till Scandic utan att kliva av, Check! 

- Grusbranten vid Statoil Hagaström uppåt utan att varken kliva av eller ta sats, Check!

Ingen av de där har jag klarat förr, och det var ett tag sedan jag provade senast, så att det gick så pass "lätt" kändes som ett bra kvitto på att jag gör något rätt med träningen. Annars ett jättebackigt pass med roliga stigar och bra underlag. 

Helgens cykling (2) blev 7 mil runt Öjaren. Vi kan kalla sträckan Ronde van Oejaren, blir inte det roligare? Har länge funderat på den sträckan, om det inte skulle gå att skarva med att åka Högbo´s Vasa-bana baklänges mot Högbo från Ockelbovägen, och det gick! Vi hittade en skogsmaskinsstig som ledde oss precis rätt in på några stigar som hör till Vasabanan och dom var pangfina. Några frusna vattenpölar som var enda frågetecknen, men annars kanon. Johan trodde inte på mig när jag sa att jag skulle ta med kaffetermos och gifflar, men han visste tydligen inte att #cyklarmanfikarman, så nu ska han också ha med fika på distanspassen. Hade hoppas att Henkerado skulle följt med också så skulle vi tvångsfikat med honom, han som alltid har så jävla bråttom. Man måste hinna med en paus också! 

Hjulhaveriet, uppföljning utvärdering och slutord.

Hej!

Okej, Stefan på PP hittade alltså en axel åt mig. Hur underbart som helst. Åkte dit med mitt hjul, och Sprintsuperstar Emil Linde skulle skruva ihop det. Skulle få återkomma dagen efter och hämta. När jag inte hört något frammåt 15-tiden blev jag nervös.
Skrev jag fel telefonnummer? Har han messat fel nummer?
Ringde dem ändå.

"Näe, axeln passade inte!"

Helvetes!
Stefan resten till utomlands för nå jollcykling typ samma dag, så honom får vi inte tag i. Behövde pris på nytt orginalhjul, dirr! Nu när axeln inte passade.

Jahopp, fick slokörat vända hemåt. Nu blir det till att köpa nytt då, ändå.
Medan jag sitter och beklagar mig lite på sociala medier får jag en länk, med annons på ett par Mavic Crossroc. Det ser ut att kunna funka med min vikt, och resten av specen är helt okej. Jag är jättedålig internetcyklist, så jag kan egentligen inget om något annat än det jag behövt köpa, eller ja... laga.
Har i ärlighetens namn inga större förhoppningar på dom hjulen, jag räknar med att dom blir krokiga under sommmaren, men jag håller tummarna.

Hursom! Mailar lite med killen och bestämmer mig för att köpa, han får sin swish, och hinner både ordna emballage och skicka dem redan förmiddagen efter. Det är alltså Torsdag då.
Kanonfint tänker jag, har jag en helt sinnesjuk röta hinner jag få dem på fredag. Idag alltså.
Dagen går, och klockan blir 16, när det plingar i mailkorgen. Cykelspecilisten... Vad f*n vill dom då?

"Hej Erik, Din axel har kommit nu!"

Dom har alltså mailat Specialized, fått tag i axelhelvetet, och tagit hem den åt mig. Utan att jag egentligen bett om det. Men det sket jag i då. För jag hade ärende söderut idag ändå, och är man i Vallentuna är man ju så gott som i Hammarby Sjöstad redan. Så 10:15 hämtade jag upp axeln i morse, för att sedan sitta i möte i Vallentuna resten av dagen, och slutligen hämta upp mina Mavichjul på posten hemma kvart-i-stängning.

Bra dag! :)

Cykelkrashen, och vad hände sen?

Okej, lovade redogörelse igår.

Det började såhär, misstänkte lagerhaveri i bakhjulet, det rullade dåligt i ramen. Inte alls samma flyt som det borde vara. Ingen biggie, lager tar ju slut så småningom. Köper nya på Momentum och byter dem. Bra så. Står och sneglar på kasetten och axeln som jag har lös nu, och tänker att jag ska nog ta av bodyn med, kolla dem lagren. Har ingen kedjepiska på plats, men tänker att jag får nog av bodyn ihop med kasetten ändå, om jag håller emot på axeln medan jag släpper konmuttrarna. Hittar en insexshyla, i med den i tomma axeländen och en polygrip på konmuttern på utsidan av body.

Sprak!

Det finns ett par tillfällen om året man ångrar sig extra jättesnabbt. Det här var ett sånt. Ångrade mig så fort så det finns inget snabbare.

Men okej, PP Cykel har ju stenkoll, dom ordnar en ny. Åker dit och förklarar vad jag vill ha. Stefan är inte på plats, dom skriver en lapp åt honom så han får höra av sig. Helgen går, och nästan hela veckan. Sen hörs vi på telefon, och han hittar inte på den. Absolut inte alls. Den finns inte som reservdel hos Specialized.

"Hör med Conceptstore, dom kan ju ha andra kataloger än oss..."

Ringer dom och förklarar, och jodå. Dom hade. Beroende på axelllängd, men båda skulle finnas hemma. Okej, fine. Det var en fredag lunch då, dags att leta upp nån som vill roadtrippa till Människobyn en lördagförmiddag då. Får inte tag i nån och det var väl lika bra, för dom hade fattat mig fel visare det sig när jag mailat bilder för att stämma av vilken axellängd det handlade om. Den axel dom har är den man sätter fast hjulet i ramen med. Dvs den lilla, som går igenom min spruckna stackare.
Happ... Vad fan nu då?

Stefan på PP erbjuder mig ett XT-hjul, till bra pris. Eftersom att ekra in ett nytt nav i fälgen ändå kostar nästan samma pengar. Pris inkl kasett och ny bromsskiva, eftersom det är centerlock och inte 6-bult. Smalare fälg, med lösa lagerkulor.  Men XT är väl alltid XT eller?

Dröjer lite med besked där och tänker att jag kan ju kolla beggat, hittar några prospekt, men fel axeldiametrar, och väldigt smala fälgar. 9mm QR går tydligen att lösa, med caps, om navet tillåter bytet till större axel. Ett av mina prospekt gör det, men där är jag misstänksam om viktspecen. Jag är fortfarande med i 0,1 ton-klubben. Och det är verkligen inte säljaren av dom hjulen.

Letar vidare, och det är väl egentligen nu det blir kul.
Att hitta nytt hjul med rätt spec. Vilken djungel!
Först, rätt storlek. 26" - 27,5" - 29"
Lager. Lösa kulor - Maskinlager
Bodyn. 8/9 - 10 - 11
Ekerantal pga vikt. 24 - 36
Innerbredd fälg. 21 - 24 - 26 - 29
Och vill jag slippa köpa ny bromsskiva, Centerlock - 6-bultad

Det här är alltså 6 parametrar som ska stämma för att jag ska känna att jag köper ett lika hjul. Och ja, det finns förmodligen andra hjul som skulle funka, är helt övertygad. Men det är inte Bill Gates som ska handla direkt. Priset är viktigt. Mina pengar är inte obegränsade, och mina sponsorer Mamma AB och Pappa LTD är nog inte övertygade om att mina resultat motiverar den investeringen.

November börjar ta slut och Grand Fondon verkar ju körd. Eller? ELLER?!

Tänkte att PP får väl tag i ett nytt orginalhjul, så jag åkte in där idag.

"Ett nytt orginalhjul, jo men det fixar vi. Fick du inte mitt mess förra veckan?" 

-Ehhm...? 

"Jag har hittat axeln, Giant hade den. Det är 3 veckors leverans, men jag har ett sånt hjul står, som vi kan ta axeln från så slipper du vänta. Det är ju fortfarande cykelväder ute."

Stefan på PP Cykel klev precis in och räddade vintern!

Det börjar ramla på plats

Godkväll på er.

Sitter i köket med en kaffe och känner att träningen börjar klicka just nu. Planeringen funkar, maten börjar funka. Vikterna kommer och det finns ork intervallköret.
Går in på tunga veckan varv 2 i morn. Dvs det blir tunga vikter på benpassen.
Intervallpassen är samma, även överkroppspasset. Fast det kan bli lite varierade övningar istället.

Idag var det distans med GCA-grabbarna. Och damn vad tungt det var. Lånade Johans Camber Carbång i och med att min är söndermekad för tillfället. Hade hade riktigt fina dubbdäck på och det kändes. Det och veckans fysträning kanske, men jösses vad mosiga ben jag hade. Jag och Johan valde att ge oss efter nån mil, vi fixade det helt enkelt inte utan avvek och körde lite grusvägar i vårat tempo istället. Lagom isigt, och lagom blött, men framför allt lugnt och behagligt. Måste erkänna att jag är livrädd för is-cyklingen men idag gick allt bra.

Nyss droppat snabbingarna, dags för mer energi! 

 Vi skulle åkt mot Sandviken, men vi vek av i Solbacka efter Forsbackavägen och tog gruset över mot Mackmyra. Sen vidare mot Västbyggeby och därefter gamla Valbovägen bort till vattentornet i Hagaström där vi vek upp i skogen på gruset mot Sätras vattentorn. Passade på att tramsa på lite stigar där uppe i skogen och det var välbehövligt. Lagom fart, lagom puls och helt okej terräng. En jäkligt bra dag. Trist väder såklart, men ni vet, cykel+väder=cykelväder.

Mycket tacksam över att fått lånat cykel idag.

Tror inte det är så mycket mer att säga om dagens pass, mer än att det syns på pulskurvan var vi släppte klungan. Min PT Niklas säger MAX 140 på distanserna, gärna 130 och inte mindre än 120. 

Well...

Ska göra ett eget inlägg om mitt cykelhaveri, dels för att kunna få hjälp, ev. Och dels som avskräckande exempel. För gudars skymning vad korkad man är ibland. Stay tuned...

/E

Den där lockande statistiken

Hej

Satt och kikade i Strava och kollade mina stats för i år, och det slog mig att om jag lägger på ett kol nu med lite mer distanspass så kan jag hinna få ihop en timmes träning varje dag hela året.
Saknar 76 timmars träning att göra på 44 dagar. Vilket ger strax över 1,7 timmar per dag. Med distanspass på 2-4h på helgerna så betar man av lite, för annars blir det hårt.
Ska bli mer noga med vad det är jag loggar på Garmin Vivoactive´n med. Jag misstänker att inte allt loggas över med tid, utan bara som aktivitet till Strava, men det måste jag dubbelkolla.

Vad tror ni, går det?
Hur ser ert år ut?

Cykelstopp

Bild från en level-8 runda i somras. Man längtar knappt tillbaka. 

Hej hopp!

Har inte skrivit på ett tag ser jag. Har ingen bra förklaring mer än att saker kommer i vägen, och jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om när jag inte cyklar. Vill ni läsa om den andra träningen med?

Är inne på andra varvet med benpassen, mellantung vecka nummer 2 nu. Ökade med 5kg mot förra gången det var medeltung och det är väl tänkt att det ska fortgå så ett tag nu. Öka litegrann på alla nivåer till det kommer en platå. Och sen grisa sig igenom den och fortsätta uppåt.
Känslan är bra. Hade en sjukhelg för ett tag sedan med en del vila, och jag tror det tog skruv för jag har känt mig starkare sedan dess. Fysiskt i alla fall. Mentalt är det kaos med bökig input från alla jävla håll, men så länge jag orkar träna går det väl an. Eller nja, det är väl i och för sig en överdrift för det är knappt att träningen klarar av att hålla bort det numera. Men det ordnar sig antar jag, och det hade kunnat vara värre. Lite värre.

Har inte cyklat på jättelänge, och det beror att jag har varit duktig och mekat sönder min bakaxel. Vet inte var jag ska få tag i ny då LBS knappt hittar den som artikel i sitt sortiment. Blev erbjuden nytt hjul till bra pris, men det känns som att ett hjul med lösa lagerkulor är det sista jag behöver just nu. Fan vilket trams det var sist jag höll på med det.

Nåväl, nu ska jag äta upp gröten och dra iväg och gymma, sen är det innebandy ikväll. Kettlebells och tvätt i morn.

Den mållösa cyklingen.

Mållöst? 

Hej. 

Det blir sällan mellan inläggen nu känner jag. 

Var ut en hel del förra helgen, både racer och mtb. Racerpasset i lördags var helt bedrövligt. Min tanke var att hålla ner puls, inte gå över 140. Vilket kan innebära att jag får ligga ensam en hel del. Det i sig är väl fine, men utan frukost i magen gick det verkligen helt otroligt dåligt. Jag är annars jättenoga att äta innan jag ska ut, så att köra 6 mil på 2 bananer var något kroppen starkt motsatte sig. 

Men jag kom runt, och fick fika hos Juhani sen. Team Magnus hade lite sub-9 planering inför VR så jag fick tjuvlyssna. Jag själv har ingen startplats än, och är helt ärligt inte ett dugg intresserad. Minns inte när det hände, men allt vad gäller Vättern har runnit av mig. Ingen lust! 

Mtb´n i söndags var helt perfekt istället. Samma deal med pulsen där, men nu hade jag kraft istället. Kommer förespråka den här planlösa cyklingen mer nästa år. Inga fartmål, inga distansmål. På sin höjd ett mål man ska till, men det får ta den tid det tar. Vi cyklar för cyklingens skull och för att det är underbart. Det gjorde vi i söndags. Vi hade ett mål, fika på Böna Café. Hade inte bråttom och hade knappt en rutt. Det behövs verkligen sånna rundor också. Ni får lite bilder från söndagen, så får dom tala för sig själva.

Annars då? 

Tränat "skapligt" i veckan och blev sjuk som tack för det. Mamma säger att jag skulle vila i helgen så på tisdag är jag frisk igen. Det måste bli så. Blev stressad inför CV häromdagen. Kände mig i superdålig form och så slog det mig att det är ju snart dags för Cykelvasan. Nu är det kanske inte riktigt jättenära, men det går ju fort. Har också spenderat helgen med att gräma mig lite över all cykling jag inte hunnit med i sommar, istället för att glädjas åt alla timmar jag trots allt suttit på sadeln. 

Har skaffat mig vinterskor att cykla i också, så dom ska ni får veta mera om också när jag testat lite. Diadora Polaris 1. 

Så, det var väl det för nu. Kanske skulle prova skriva lite oftare och kortare istället. Annars kan ni kika in min Instagram, där försöker jag lägga ut något cykel eller träningsrelaterat varje dag. 

/E 

Batterifyllning

Smutsen i ansiktet får man på köpet

Var ut en stund på eftermiddagen och bara mysrullade. Visade en vän grusvägen ut till Böna Cafe, som fortfarande är öppet. Och jösses vad fint det var där idag. Färg, exakt överallt. Solen stod lågt, och träffade allt. Det är svårt att hinna ut nog mycket för att kunna ta del av allt som händer i skogen nu. Men dom gånger det händer så gäller det att ta tillvara på det. Idag var en sån dag.
Fotade lite, så det dyker väl upp lite bilder här och där framöver.

Annars går all träning bra. Landsvägsåka i morn och MTB på söndag.
Köpte en ny hjälm för ett tag sedan. En Giro Trinity med MIPS. Det är den jag har på bilden. Hittills verkar den riktigt bra. Har inte ramlat en enda gång sedan jag köpte den så det är väl ett bra betyg?

Trevlig helg på er!

/E