Torka, tidsbrist och kakor!

Hej på eder.

Fick frågan nyss om det var bloggtorka här, och det kan jag nog inte ljuga mig fri från att det är.
Har jobbat ganska mycket senaste 2 veckorna, och att skriva dom där långa rapporterna från söndagsturerna tar mig nästan 2, och jag vill göra dom i ett sprut så man inte tappar flytet. Det gör att när jag inte hittar 2 timmar en kväll så skjuter jag på det. Till nu, kanske.
Har inte hunnit träna så mycket heller, men har spelat lite innebandy, och lite spinning.
Provar med att jogga till och från bandyn. Det är två komma nånting kilometer, så det tar mig ca 15 min dit, och 17 hem. Det lutar uppåt på hemvägen. Har märkt skillnad redan efter 2 gånger, att det är lättare, och orkar längre innan jag vill dö. Bara man kan synka pulsen med tempot, då går det ju att hålla på hur länge som helst känns det som. Igår när jag sprang hem så kom jag på mig själv med att dagdrömma lite. Behövde alltså inte ens tänka på stegen utan allt skötte sig själv. Det kändes som en bra sak.

Var till Uppsala igår och cyklade med Malin. Hon skulle visa lite stigar, och så lite asfalt som möjligt. Det blev något som hette Gula Stigen, startar i närheten av Studenternas, och drar iväg ut/bort mot Sunnersta, tror jag. För det vi hamnade på senare var tydligen Sunnersta MTB-led. Gula Stigen är nog en sån där stig man har till lite allt möjligt, för den bestod verkligen av lite allt möjligt. Sån där jättefin böljande hård jordstig, och bakom nästa kurva en rejäl rotmatta. Eller en jättebrant med klipphällar mitt i och överallt. Verkligen varierande och verkligen jättekul. Som alltid när man, eller i alla fall jag, ska iväg på nya stigar i nya områden är jag lite orolig över hur det ser ut och om jag kommer klara av det. Att gå runt är ju en utväg, men ingen rolig utväg. Och när Malin säger "lite stenigt, och lite rotigt", vad menar hon då? Samma som mig? Som inte bott i Östersund med fjäll och fjällcykling överallt. Är mitt "lite stenigt" samma som hennes "lite stenigt". Svårt att veta innan, men vi verkar ha samma uppfattning om det. Vad fränt det vore ändå, om hon cyklar "lite stenig stig" till jobbet i Östersund, och det visar sig vara Redbull Hardline hon åker varje morgon. Kontraster!
Nu var det ju inte så som tur var.

Cyklar man fikar man!

Vi hade sagt att det inte skulle vara några krav på fart, eller sträcka. Utan mera cykla för cyklandets skull och ha som mål att åka den där slingan runt och låta det ta den tid det ville. Fantastiskt idé! Ett paket Ballerina och en hel söndag att göra av med. Nu minns jag inte riktigt var Gula Stigen tog slut, och MTB-leden startade, men den var bitvis byggd, och det var grymt! Dom har gjort ett kanonjobb med den måste jag säga. Jättebra uppmärkt med skyltar, och möjlighet att korta ner eller förlänga lite som man ville. Helt perfekt i mina ögon, och verkligen något som saknas i Gävle. 

Nu går det rykten om att det är något på gång, så vi får väl se vad som händer! 

Karta över området, bra grej! 

Hela leden är delad på 3, så vill man åka hela får transportera sig mellan etapperna på asfalt. Men det var inget som störde, nästan bra, att bryta av lite och börja om. Det som däremot stör är när jag inte kan orientera mig. Jag var inte vilse, på det viset, men hade ju ingen aning om var jag var, eller var vi kom ifrån, och det brukar jag alltid känna eller veta, så när man inte gör det blir det jätteskevt. 

Första delen är ett varv, på några km, typ 4. andra delen är en stig från A-B, om jag fattade det rätt. 

Sista biten är också ett varv, men mängder med branta grusiga backar. En tallmo på en höjd, där MTB-leden går ner och upp och ner hela tiden längs en ås. Tänk er Åbyvallen, ni från Gävle. Fast brantare. Här gick det också att korta av och förlänga, så det gjorde vi. Backarna blev lite för mycket för Malins fot som hon gjort illa sedan tidigare, och jag blev lite lat bara. Men vi hade ju kakorna att trösta oss med när humöret dalade och dom behövdes verkligen bitvis. Och vad skönt det var att inte ha bråttom, kunna stanna och sätta sig en stund på nån sten och vila lite. Sånt gör jag för sällan. Det är ju så man ska göra! Åh, vilken sommar jag haft egentligen. Har upptäckt så mycket fantastiskt från cyklarna så jag vet inte hur jag ska dela upp tiden till allt jag vill göra nästa sommar. 

Göra grimas på beställning är inte riktigt min grej, men man skulle göra så sa hon. 

När vi gjort det där varvet runt på leden skulle vi transportera oss tillbaka till första anslutningen till Gula Stigen och sen följa den tillbaka till Uppsala. Hela rundan blev ca 30km och då startade vi från Vaksala torg ungefär. Kanonfin cykling, många stopp. Cykla tillbaka och prova igen, och igen. Filma och fota och greja och ha sig. Hur bra som helst. Jag körde uppför en trapp för första gången i mitt liv med. Finns på film, men den får ni sen nån gång på instagram. 

Vem visar mig Hellas? 

/E