Har gjort matlådor, har varit på spinning, har joggat till bandyn, har cyklat ensam. Enbart för cyklingens skull, och för att provfilma lite. Har till och med cyklat på spinningcykeln hemma.
Har fyllt på gymkortet.
Är jag på väg tillbaka?
Har även tappat lite mer i vikt, och tydligaste tecknet på det är svår yrsel nu och då när jag reser mig upp. Det smäller till och jag måste nästan hålla i mig. Blodtrycket är.. ja inte riktigt bra kanske. Men det brukar räta ut sig efter några dagar. Men medans så kommer jag nog tappa lite mer i vikt och det känns bra. För det behövs nu.
Så helgen lär bestå av svinfin skogscykling i morn och svinfin asfaltscykling på söndag. Gym på eftermiddagarna/kvällarna. Hoppas jag.
Visst har jag berättat om dom här gångerna ganska oväntade människor kommenterar vikten?
Dom där som man träffar ibland, tex en kund, eller nån som jobbar på en fabrik nånstans där jag är var 8e månad och som jag knappt kunnat gissa att dom skulle komma ihåg mig.
"Var fan har du tagit vägen?!"
Va?! säger jag då.
"Det är ju bara halva du kvar, hur mycket har du gått ner?"
Att dom ens minns mig, och ännu mer berömmer eller på annat vis gör mig uppmärksam på att dom noterat det känns verkligen jättekul. Dom har ju inte behövt säga något alls. Jag är ju där i yrket. Dom behöver inte ens hälsa, om det ska vara så. Men dom har sett, och nu såg dom igen. Och dom säger det. Det uppskattas!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar