Uppstigning före fan, 05:30, måste hinna dricka kaffe och få något i magen i okej tid före avfärd. Samling 07.
Jag funkar inte utan frukost. Och absolut inte med den ansträngning jag tänkt mig idag. Ner med en kopp kaffe, lite turkisk yoghurt, micrade frysta bär, müsli och Gefleortens vanljyoghurt. Jag vet inte om den är så jäkla hälsosam min frukost, men jag står mig ganska bra på den, och jag får en klump i magen av mackor. Så det får funka sådär.
Byter om, underställströja med Windstopper. Fy vad allt blev roligare med winstoppertröjan. Sen bibs, jersey, armvärmare och regnjackan. Det ska bli dåligt väder, och inte ens med en dåres positivitet kan jag tycka att det är bra väder redan nu, 06:10. Spelar lite musik för mig själv. Peppa lite. Gå igenom rutten i skallen lite. Hur kommer benen kännas där, och kommer jag orka den backen som jag vill?
Hopp upp, och rulla iväg. Ska träffa pojkarna om 20-25, så idag behöver jag inte köra livet ur mig för att hinna dit. Tänker inte ens försöka på ett PB på travrakan. Fast i Lidlbacken kanske? Hmm...
Åker ner mot stan och tar esplanaden bort mot Max Norr och vidare till travrakan.
Jag ska göra den biten till standardvägen för stiglundssamlingarna. Det är mysigt att rulla genom stan, tidigt på morgonen. Bara fåglarna och vädret är uppe. Han som kör sopbilen också.
Mina hjul låter ljusare idag. Ett tunnare zum zum zum. Böt däck på fredagkväll. Från Purgatory/GroundControl till 2 RaceKing. Hoppas på lite lättare rull, och nog vill jag tro att så är fallet. Eller är det placebo? Om ett däckbyte lurar mig att ta i mer för att jag tror att dom rullar lättare, så var det ju ändå värt det, eller hur?
Medan jag sitter och lyssnar på däcken kom jag på ett sånt Antingen-eller dilemma åt er.
Skulle ni välja lättrullade däck, på ett orginaltungt hjul, eller tungrullade däck på lättare hjul? Om totalvikten ändå var "lika".
Framme vid Coop Triangeln. Här hade vi fått ett depåtält med, snällt av Finnerödjatjejen att lämna det ute åt oss så vi slipper regnet medan vi väntar in varandra. 5st tappra blir vi. Go time!
Transportstäckan till Lindbacka är inte så dum, egentligen. Bra väg, lagom att titta på. Lite hus, en kyrka, en skola, Några skogsdungar och en kurvig slät väg som skär genom golfbanan. Det är småprat om internetcykling och cykling i Gävle. Lite skvaller kanske.
Framme på grusvägen som ska ta oss till Utvalnäs/Harkskär. Det är blött ute, det har regnat. Det regnar till och från. Men vägen är ändå relativt hård, och inte så som en madrass som det kan bli. Vi gnuggar på. Det går ganska fort, men jag kollar ingen snittfart men det spelar ingen större roll just nu för känslan i benen är bra. Det känns att det är hög fart, och allt känns ändå jäkligt bra. Känner mig ganska stark för dagen. Det är backe upp och backe ner, vi studsar mellan vattenpölar och försöker att inte blöta ner oss i onödan. Vet inte riktigt hur långt in det bli, men kanske 2/3 så har man lagt på grovt grus eller singel om man så vill. Det blir svåråkt. Bakhjulet hoppar och framhjulet vill inte riktigt styra. Tungtrampat! Sitter och kommer ihåg senast jag åkte här. Hade en cyclocross med mig då, och det var på alla sätt och vis en bättre runda den dagen.
Efter ett par km är jag så nära att spy galla över gruset, men tänker att då får man massa gliringar om att man inte tål det, nu när jag börjat åka racer och allt. Men döm om min förvåning när det är snabbingHenke som svär över gruset först. Yes! tänker jag, fler som är tvärjävlaless. Vi hinner inte gapa så mycket om det, för vi är framme på asfalt igen. En ytterligare transport kan man säga. Strava säger som jag trodde, det var en rekordfart vi höll, en 9e bästa Overalltid för min del, och personbästa med 4 min från förra snabbturen.
Vi rundar Harkskär, guppar förbi allt som har med stadens fiberutbyggnad att göra och sätter av mot Björke. Vi är inne på ytterligare ett 20-30min segment. Men en stor bred grusväg är det, slät och fullt duglig till lite fart. Det är mer backar här, längre om inte annat. Jag vinner några spurtpriser, sånna där som ingen visste att dom fanns. Min paradgren. Vinst eller inte, jag klämmer ur det som finns, verkligen pressar. Jag brukar svära och låta illa när det blir stökigt men nu är det mjölksyran som låter. Det känns ändå skönt, att få släppa av på toppen och rulla ut i normal fart igen. I väntan på nästa ryck. Vi fortsätter på det viset, med backsprintar och det är ändå lite kul. Lite pulshöjare och intervall-ish distanskörning. Sista långa backen orkar jag inte, knappt alls. Det tar stopp. Men då är det typ 4 eller 5e backen vi kommer till, så jag känner mig ändå nöjd med mitt slit dit. Jag är ju där för att ge låren lite ont.
Efter Utnora är det lite lugnare väg en stund, men jag känner att energin är inte kvar som den borde. Orkar inte alls i backarna numera. Tänker inte så mycket mer på det, låter grabbarna fortsätta spurta och kör mitt tempo. Jag orkar inte allt, men jag gjorde vad jag kunde, så dom kan gott få lite försprång. När backarna tar slut samlas vi ihop lite igen och grundfarten fortsätter vara skapligt hög ändå. Även det här segmentet kapar jag med 4 minuter från näst bästa tid. I regn. Det får man vara nöjd med!
Framme i Björke passerar vi gamla E4 och fortsätter mot Oppala, Vi småtpratar fortfarande. Däck, vikter, hjul. Åker bredvid en kille som har exakt lika cykel som mig, men han har kolfiberram och jag har aluminium.
Nu tar det några km, sen tappar jag en rygg och det blir helt plötsligt jävligt tungt att åka ensam. Det blåser från fel håll medan väger lutar lite dumt med. Då tar det sakta slut i skallen samtigt. Och det är nog inte förrän här, efter mer än hälften som skallen för första gången påverkar. Eller skallen, men mitt svaga pannben. Jag har varit så inne på skitväder hela turen så regnet har inte kommit åt mig. Men motvinden ihop med lite trötta ben och motlut lyckades. På sätt och vis bra, för det var lite det här jag ville träna på för dagen.
Henke väntar in, så jag får nån att prata med i alla fall, dom andra ser jag inte ens längre. Väl framme i Hille igen så fortsätter vi Milbostigen till Forsby. En jättefin slinga med både backar, kurvor och lite hus att titta på, sådär som det ska vara liksom. Annars är det här en sån dag man ska träna sina mantran, eller hitta nya. Och hitta sin indre glöd, varför håller vi på med det här? Vad vill jag ha ut med träningen? Hitta sin inre målbild och stirra på den hela vägen hem ungefär. Det krävs egentligen ganska lite glöd för att sätta eld på ett helt hjärta sådär. Bara det tar fyr så kan det brinna utav bara fan.
Forsby och cykelbana nu. Vi har slutat prata men gnuggar på i samma tempo ändå. Vi har hunnit ikapp tätgruppen också. Cykelbanan är bra, följer vägen, följer ån. In och ut genom skogen och dungar. Det tar inte lång tid förrän vi är framme i Stigslund och Henke viker av till sig och vi andra fortsätter, lite lugnare nu, mot stan. Jag blir ensam dit visar det sig, de andra viker av mot Sätra och senare Valbo. Då släpper jag allt vad loggning heter, ska bara rulla hem. Nu är ju rundan i stort sätt klar. Orkar inte bry mig om travrakan nu heller. Det blir esplanaden genom stan igen, nu med avsevärd mycket mer liv. Vi varje ljuskorsning försöker jag balansera utan att sätta ner fötterna medan jag väntar. Det blir bättre och bättre. Ett jäkla fokus på stolpen på andra sidan vägen så går det bra. I korsningen Södra Kungsgatan/Kaserngatan svänger jag upp mot Andersberg, bara backe kvar. Sen hemma. Efter dom sista km stannar jag klockan på 50,6km, 2:02:57, och en snittfart på 24,7.
Nu ska det ätas frukost nummer 2!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar