Gruslördag

Har inte bloggat något på några dagar nu, jag kom av mig lite i och med bildstrulet.

Hursom, jag var ut med Tobbe i lördags, på mtb. Efter att det blev klart att jag ska köra cykelvasan så kände jag att jag behöver upp i distanserna lite, köra längre och längre och på sikt fortare och fortare. Dagens runda var tänkt till Hagsta ett par mil norr om Gävle. Hakke Gård ligger där, om man åker E4 norrut. Det brukar bli 6-7mil, lite beroende på hur man åker. Men det är fin väg, lite varierande skog. Första biten ut ur stan genom Forsby och Åbyggeby är jättefin! Lantligt, men ändå inte långt bort. Det finns ju buss dit för sjutton! Man passerar lite åkrar, några hus, nån äng osv. Med en å inte långt bort som då och då närmar sig vägen. Mycket att titta på, det tycker jag om!

När gruset väl börjar är det mycket lövskog, lummigt och grönt. Nästan saftigt till och med. Man hade velat varit en ko på sommarbete. Så grönt och fint är det. Vägen slingrar sig fram, upp och ner fram och tillbaka, och ju längre bort vi kommer ju fler kalhyggen dyker det upp. Det är bra väder, varmt. Men inte för varmt för armvärmare och en underställströja. Over vissa kalhyggen slår den varma skogslukten mot en. Avverkade träd, barr och kåda som stått still i solen en hel dag. Det ger en speciell doft, och man längtar "hem" till stugan.

Benen känns bra, det finns ork. Inte jättekonstigt i och med att jag ätit pasta hela jävla veckan, så energi ska det fan finnas! Och så är det. Vi rullar förbi många backar där jag tror att syran ska komma krypande men där den inte ens knackar på dörrn så att säga. Det är kul att cykla helt enkelt. Efter 3 komma nånting mil är det inte långt kvar, och på sista snutten innan asfalten över motorvägen ser vi en räv. Den blir lite störd av oss, så den vänder och springer längs vägen en bra bit innan den viker in i skogen på en gammal stig. Undrar vad för hyss den hade för sig?

Väl framme vid Hakke Gård har jag lovat bjuda på fika. En bulle och liten chokladkaka festar vi på medan vi pustar lite och tittar på vilsna biltrafikanter som är på väg mot överallt.

Jag har åkt den här rundan en gång tidigare, och då svängde vi av tidigare, under E4 istället för som nu, över. Men Tobbe hittar säger han, fast jag vet att inte hittar nånstans. Men jag chansar och låter honom visa vägen tillbaka på östra sidan motorvägen. Här verkar man träna mycket hästar, vägen är välsladdad och det är lite hovspår här och där. Bred väg. Nästan lite annan miljö än några km västerut på andra sidan E4. Här är det mer stenhällar, lite klippigare kan man kalla det. Konstigt hur det kan bli. Det är även här mycket kurvor och knölar, upp och ner. Det händer saker. Det är ingen timmerbilsväg gjord i ett enda syfte för några veckors bruk utan det känns att den är gammal och välanvänd genom åren. Jag hinner aldrig titta någon distans, men efter ett tag kommer man fram till lite vatten, ömsom höger ömsom vänster sida. och ibland båda. Det ligger några hus utspridda här och det är väldigt fint. De som har hus här har det bra, tänker man. Men vilket skit att ta sig hit, för här har man spridit ut grovt grus som inte är nån jättehöjdare om jag ska vara ärlig.
När de fina vyerna vid vattnet tar slut börjar den där industriella skogsvägen.
Den långa, raka platta. Grusiga, gråa, dammiga. Steniga, vingliga, långsamma.

Trots vägen håller vi ändå okej fart, men man får vara på sin vakt på ett helt annat sätt, rätt vad det är rullar bakhjulet över en stor sten man trodde låg still och man får ett kast.
Det fortsätter på det viset ett ganska bra tag, tror jag. Man tappar känslan för hur långt man åkt när det är obekanta vägar. Till slut kommer vi fram till järnvägen som går från Gävle och norrut. Förr brukade man springa med cyklarna över rälsen men nu fanns det staket. Lika bra kanske. Vi gör en liten omväg och kommer till den riktigta övergången istället. Sen blir det äntligen, ja, jag sa äntligen, lite asfalt, Det blir tyst. Vi rullar "lätt". Det går att stå på ganska bra här, så vi rejsar lite. Några spurter och sen lite rull-åka dom km det är från Hillevik-korsningen till Björke. Där blir det cykelbana, och det är lite skönt det med. Vi behåller asfalten och slipper trafiken.
Det kommer ett segment snart, en back-sprint. KOM:en måste vara tagen med snöskoter eller något, jag begriper inte hur folk kan vara så stört snabba. Hursom, vi flåsar oss upp, Tobbe är först. Det bjuder jag på, för han hade typ 207 i puls när vi kom upp. Bra jobbat där!

Nu är vi framme vid Hille Kyrka, vi viker av och kör en mindre väg parallellt med den stora vägen. Mycket finare, mycket lugnare. Åkrar och gårdar på ena sidan och lummig skogsslänt på andra. Och med solen mitt på himlen är det riktigt cykelpropaganda. Efter några km är vi inne i Strömsbro och senare Stigslund, nästan hemma alltså. En bra runda, bra fart och bra ork. Den måste göras om!

/E