Vintercykling, vem försöker vi lura?!

God Jul på er!

Skulle skrivit det här igår, när jag var argare och mer utsatt egentligen, men nu blev det såhär.

Alltså, cykla ute, på vintern. Vad håller vi på med? Vem försöker vi lura?
Det är kallt, och blött, och blåser troligtvis från alla håll samtidigt. Det är halt, förmodligen.

Jag är egentligen inte en kille som fryser av mig. Använder inte jacka till vardags, och har mina sneakers året runt. Men efter 2-3 mil igår, och 5 mil idag. Damn! Jag blir skitkall och ingenting blir roligt längre.
Jag har köpt allt som står att jag ska ha på mig, en syntetlinne i närmast, ett dhb, nå baselayer-aktigt. En windstoppertröja ovanpå det, sen en 2-lagers ulltröja på det, och en vind och vattentät jacka högst upp. Har läst att det är det som gäller, och tjejen på XXL menar att det var så jag skulle ha. Tröjan hon sålde mig var 2-lagers, just av dom här anledningarna.
Benen jobbar i ett par flossade bibs med överdragsbyxor som ska palla neråt 10-grader, minst! Nu är inte benen något problem, men så ni vet.

När jag vevar runt i det här och tycker att jag är genomkall undrar jag ju, ljuger ni för mig?
Är ni lika kalla men säger att ni har roligt, bara för att? Det är det jag tror. Ni biter ihop bättre än mig.
Man läser överallt på nätet att den och den tröjan håller dig varm och torr hela turen, eller en jacka som gör samma sak. Skojar ni med mig? Kan ni komma hem TORRA efter en tur ute på vintern?
Ni är alltså inte direkt sjöblöta och jobbar mot klockan för att hålla kylan borta?

Idag hade jag inte linnet, utan windstoppern underst, en ulltröja och dubbellagertröjan under jackan. Klarade mig bättre, men inte bra. Och det är ju inte ens kallt ute.

Näe hörrni. Nu skärper ni er och erkänner att ni fryser som fan men lyckas hålla masken bättre än mig.

Dom ropar på dig!

Ni vet dubbdäck...?
Dom där knottriga som gör att man inte slår sig på lilla rumpan när det är halt ute?
Har ni tänkt på vilket liv dom för när man cyklar med dem? Låter hela tiden!
Har ni någonsin reflekterat över vad det är som låter?

Det är små Vildvittror som bor i dubben. Och dom pratar med en, alla samtidigt. Det är därför det låter så mycket. Dom berättar om cykelturer som ska komma, och om legendariska turer som har varit. Om andra som cyklat samma stig fortare, eller långsammare. Dom kallar en för fula saker och gör allt för att man ska hamna ur fokus.

Så mellan dom fladdrande skuggorna bakom grenarna i skogen ropar dom på dig. 

Vad klen du är! Vad långsamt det går! Orkar du inte mer?! Åk hem, du är slut! Det är ingen idé att du försöker mer, det blir aldrig bättre! 

Dom för ett herrans liv, men rätt vad det är är man nere för backen och det är dags att vända upp igen, och då blir dom tyst. Man hör lite skrap i gruset som mest bara, grus mot däck-ljudet. Inget annat. Då är dom på min sida och gör sitt jobb. 

För det är jag som bestämmer. 

Varvrekord på intervallslingan

Tjingeling.

Hade tänkt mig 2 ganska hårda pass i går, ett kettlebellpass med lättare vikter för att försöka driva upp pulsen mer än vanligt, och sen ett FX-pass efter det. Det ska tydligen vara nå crossfitbetonat dom kör på Fyshuset så jag tänkte att det kan vara kul att prova. Fick jobba över, och i vanliga fall är det helt okej, men just idag hade jag verkligen laddat för den här träningen hela dagen så att behöva ställa in var inte alls kul. Kom hem runt 18.30 och satte mina batterier på laddning, tänkte att jag kunde ju cykla lite ute istället. Mitt i alltihopa ringer lillasyster och frågar varför jag inte är hos mormor som fyller år. Hade glömt bort det HELT! Dom hade ju bara påmint mig 2 gånger innan, hur ska jag komma ihåg!? Åkte dit och fikade gärnet innan jag bestämde mig att det blir fan cykling idag ändå. Oavsett tid. Kom hem därifrån efter 21 nångång, så då var det bara att börja byta om.

Åkte till Hemlingbybacken, har ett varv där jag brukar åka, först backträningen och pulshöjaren uppåt, sen nedvarvningsslinga på väg ner så pulsen ska hinna sjunka innan man drar iväg upp igen, och det hela går att göra som ett varv, så man slipper upp-ner-fram-tillbaka-känslan. Hade jäkligt bra känsla i benen, så det var roligt. Varje gång upp var skitjobbig, men väl uppe kändes allt okej och det gick att tänka "Det där var ju inte så farligt, vi kör en till". Så har det aldrig varit förr, så det var skönt. Det betyder ju också att jag inte tar i ordentligt, men det får jag träna mig till. Det måste gå att komma högre i puls trots att det gör ont. Totalt 8 varv, mot tidigare 6 varv under ett pass. Nästa gång gör vi nog 10. En annan grej jag märkte stor skillnad på var att varje gång jag rullade ner så sjönk pulsen under 100 redan på väg ner, annars har jag fått stannat på botten och vänta in att jag ska närma mig 100 för att dra iväg igen. Så nu låg jag kanske 10-15 slag lägre på samma tid som förr. Vilket är en klar förbättring.

Dippen där mitt i nummer 3 är växelknas, och nummer 6 och 7 är sittandes, därför blev dom lite lägre. Kul att man ser så tydligt var det är som händer. Att det är 2 toppar på varje varv är för att backen planar ut i 20 meter innan man drar upp för sista branten.

Så för att vara så tårtstinn som jag var blev det ett ganska bra pass, eller var det tack vare tårtan?

/E

Adventsdistans

Det är tanken i alla fall. Att ha distanspass på söndagarna framöver. Först december ut, sen Rapha 500 i jul, och sen fortsätta under januari med det. Känner mig lite skeptisk till vintercyklingen, men jag har löst det mesta av problemen hittills. Först, dubbdäck. Det är ordnat genom ett par Schwalbe Ice Spiker Pro. Sen skor. Ett par Diadora, billigaste på XXL vad dom nu hette. Funkar hittills jättebra! Upplever inte att fötterna känner av vädret på något som helst vis än. 

Men, jacka eller underställ är svårare verkar det som. Min "varma" jacka från dhb är inte tillräckligt vindtät, så jag fick köpa en ny från Craft som ska vara det, men den är mindre fodrad istället. Får labba lite med underställ istället och se om det är där lösningen finns. Jag känner inte nån som gillar att frysa och jag själv är inget undantag. 

På helgens 7-milare kunde jag känna att jag blev kall, men inte så att jag frös. Det är kanske så det kommer att vara, man blir lite sval ibland, men utan att nå fryspunkten. Vi får se på söndag, hur det ser ut då.

Helgens cykling (1) bestod av kort snabb-pass med Hemliga gruppen på Åbyvallen. Kunde bocka av 2 personliga förstagångsbedrifter, mycket tack vare tjälen tror jag.

- Stigen under E4 mellan Krematoriet till Scandic utan att kliva av, Check! 

- Grusbranten vid Statoil Hagaström uppåt utan att varken kliva av eller ta sats, Check!

Ingen av de där har jag klarat förr, och det var ett tag sedan jag provade senast, så att det gick så pass "lätt" kändes som ett bra kvitto på att jag gör något rätt med träningen. Annars ett jättebackigt pass med roliga stigar och bra underlag. 

Helgens cykling (2) blev 7 mil runt Öjaren. Vi kan kalla sträckan Ronde van Oejaren, blir inte det roligare? Har länge funderat på den sträckan, om det inte skulle gå att skarva med att åka Högbo´s Vasa-bana baklänges mot Högbo från Ockelbovägen, och det gick! Vi hittade en skogsmaskinsstig som ledde oss precis rätt in på några stigar som hör till Vasabanan och dom var pangfina. Några frusna vattenpölar som var enda frågetecknen, men annars kanon. Johan trodde inte på mig när jag sa att jag skulle ta med kaffetermos och gifflar, men han visste tydligen inte att #cyklarmanfikarman, så nu ska han också ha med fika på distanspassen. Hade hoppas att Henkerado skulle följt med också så skulle vi tvångsfikat med honom, han som alltid har så jävla bråttom. Man måste hinna med en paus också! 

Hjulhaveriet, uppföljning utvärdering och slutord.

Hej!

Okej, Stefan på PP hittade alltså en axel åt mig. Hur underbart som helst. Åkte dit med mitt hjul, och Sprintsuperstar Emil Linde skulle skruva ihop det. Skulle få återkomma dagen efter och hämta. När jag inte hört något frammåt 15-tiden blev jag nervös.
Skrev jag fel telefonnummer? Har han messat fel nummer?
Ringde dem ändå.

"Näe, axeln passade inte!"

Helvetes!
Stefan resten till utomlands för nå jollcykling typ samma dag, så honom får vi inte tag i. Behövde pris på nytt orginalhjul, dirr! Nu när axeln inte passade.

Jahopp, fick slokörat vända hemåt. Nu blir det till att köpa nytt då, ändå.
Medan jag sitter och beklagar mig lite på sociala medier får jag en länk, med annons på ett par Mavic Crossroc. Det ser ut att kunna funka med min vikt, och resten av specen är helt okej. Jag är jättedålig internetcyklist, så jag kan egentligen inget om något annat än det jag behövt köpa, eller ja... laga.
Har i ärlighetens namn inga större förhoppningar på dom hjulen, jag räknar med att dom blir krokiga under sommmaren, men jag håller tummarna.

Hursom! Mailar lite med killen och bestämmer mig för att köpa, han får sin swish, och hinner både ordna emballage och skicka dem redan förmiddagen efter. Det är alltså Torsdag då.
Kanonfint tänker jag, har jag en helt sinnesjuk röta hinner jag få dem på fredag. Idag alltså.
Dagen går, och klockan blir 16, när det plingar i mailkorgen. Cykelspecilisten... Vad f*n vill dom då?

"Hej Erik, Din axel har kommit nu!"

Dom har alltså mailat Specialized, fått tag i axelhelvetet, och tagit hem den åt mig. Utan att jag egentligen bett om det. Men det sket jag i då. För jag hade ärende söderut idag ändå, och är man i Vallentuna är man ju så gott som i Hammarby Sjöstad redan. Så 10:15 hämtade jag upp axeln i morse, för att sedan sitta i möte i Vallentuna resten av dagen, och slutligen hämta upp mina Mavichjul på posten hemma kvart-i-stängning.

Bra dag! :)

Cykelkrashen, och vad hände sen?

Okej, lovade redogörelse igår.

Det började såhär, misstänkte lagerhaveri i bakhjulet, det rullade dåligt i ramen. Inte alls samma flyt som det borde vara. Ingen biggie, lager tar ju slut så småningom. Köper nya på Momentum och byter dem. Bra så. Står och sneglar på kasetten och axeln som jag har lös nu, och tänker att jag ska nog ta av bodyn med, kolla dem lagren. Har ingen kedjepiska på plats, men tänker att jag får nog av bodyn ihop med kasetten ändå, om jag håller emot på axeln medan jag släpper konmuttrarna. Hittar en insexshyla, i med den i tomma axeländen och en polygrip på konmuttern på utsidan av body.

Sprak!

Det finns ett par tillfällen om året man ångrar sig extra jättesnabbt. Det här var ett sånt. Ångrade mig så fort så det finns inget snabbare.

Men okej, PP Cykel har ju stenkoll, dom ordnar en ny. Åker dit och förklarar vad jag vill ha. Stefan är inte på plats, dom skriver en lapp åt honom så han får höra av sig. Helgen går, och nästan hela veckan. Sen hörs vi på telefon, och han hittar inte på den. Absolut inte alls. Den finns inte som reservdel hos Specialized.

"Hör med Conceptstore, dom kan ju ha andra kataloger än oss..."

Ringer dom och förklarar, och jodå. Dom hade. Beroende på axelllängd, men båda skulle finnas hemma. Okej, fine. Det var en fredag lunch då, dags att leta upp nån som vill roadtrippa till Människobyn en lördagförmiddag då. Får inte tag i nån och det var väl lika bra, för dom hade fattat mig fel visare det sig när jag mailat bilder för att stämma av vilken axellängd det handlade om. Den axel dom har är den man sätter fast hjulet i ramen med. Dvs den lilla, som går igenom min spruckna stackare.
Happ... Vad fan nu då?

Stefan på PP erbjuder mig ett XT-hjul, till bra pris. Eftersom att ekra in ett nytt nav i fälgen ändå kostar nästan samma pengar. Pris inkl kasett och ny bromsskiva, eftersom det är centerlock och inte 6-bult. Smalare fälg, med lösa lagerkulor.  Men XT är väl alltid XT eller?

Dröjer lite med besked där och tänker att jag kan ju kolla beggat, hittar några prospekt, men fel axeldiametrar, och väldigt smala fälgar. 9mm QR går tydligen att lösa, med caps, om navet tillåter bytet till större axel. Ett av mina prospekt gör det, men där är jag misstänksam om viktspecen. Jag är fortfarande med i 0,1 ton-klubben. Och det är verkligen inte säljaren av dom hjulen.

Letar vidare, och det är väl egentligen nu det blir kul.
Att hitta nytt hjul med rätt spec. Vilken djungel!
Först, rätt storlek. 26" - 27,5" - 29"
Lager. Lösa kulor - Maskinlager
Bodyn. 8/9 - 10 - 11
Ekerantal pga vikt. 24 - 36
Innerbredd fälg. 21 - 24 - 26 - 29
Och vill jag slippa köpa ny bromsskiva, Centerlock - 6-bultad

Det här är alltså 6 parametrar som ska stämma för att jag ska känna att jag köper ett lika hjul. Och ja, det finns förmodligen andra hjul som skulle funka, är helt övertygad. Men det är inte Bill Gates som ska handla direkt. Priset är viktigt. Mina pengar är inte obegränsade, och mina sponsorer Mamma AB och Pappa LTD är nog inte övertygade om att mina resultat motiverar den investeringen.

November börjar ta slut och Grand Fondon verkar ju körd. Eller? ELLER?!

Tänkte att PP får väl tag i ett nytt orginalhjul, så jag åkte in där idag.

"Ett nytt orginalhjul, jo men det fixar vi. Fick du inte mitt mess förra veckan?" 

-Ehhm...? 

"Jag har hittat axeln, Giant hade den. Det är 3 veckors leverans, men jag har ett sånt hjul står, som vi kan ta axeln från så slipper du vänta. Det är ju fortfarande cykelväder ute."

Stefan på PP Cykel klev precis in och räddade vintern!

Det börjar ramla på plats

Godkväll på er.

Sitter i köket med en kaffe och känner att träningen börjar klicka just nu. Planeringen funkar, maten börjar funka. Vikterna kommer och det finns ork intervallköret.
Går in på tunga veckan varv 2 i morn. Dvs det blir tunga vikter på benpassen.
Intervallpassen är samma, även överkroppspasset. Fast det kan bli lite varierade övningar istället.

Idag var det distans med GCA-grabbarna. Och damn vad tungt det var. Lånade Johans Camber Carbång i och med att min är söndermekad för tillfället. Hade hade riktigt fina dubbdäck på och det kändes. Det och veckans fysträning kanske, men jösses vad mosiga ben jag hade. Jag och Johan valde att ge oss efter nån mil, vi fixade det helt enkelt inte utan avvek och körde lite grusvägar i vårat tempo istället. Lagom isigt, och lagom blött, men framför allt lugnt och behagligt. Måste erkänna att jag är livrädd för is-cyklingen men idag gick allt bra.

Nyss droppat snabbingarna, dags för mer energi! 

 Vi skulle åkt mot Sandviken, men vi vek av i Solbacka efter Forsbackavägen och tog gruset över mot Mackmyra. Sen vidare mot Västbyggeby och därefter gamla Valbovägen bort till vattentornet i Hagaström där vi vek upp i skogen på gruset mot Sätras vattentorn. Passade på att tramsa på lite stigar där uppe i skogen och det var välbehövligt. Lagom fart, lagom puls och helt okej terräng. En jäkligt bra dag. Trist väder såklart, men ni vet, cykel+väder=cykelväder.

Mycket tacksam över att fått lånat cykel idag.

Tror inte det är så mycket mer att säga om dagens pass, mer än att det syns på pulskurvan var vi släppte klungan. Min PT Niklas säger MAX 140 på distanserna, gärna 130 och inte mindre än 120. 

Well...

Ska göra ett eget inlägg om mitt cykelhaveri, dels för att kunna få hjälp, ev. Och dels som avskräckande exempel. För gudars skymning vad korkad man är ibland. Stay tuned...

/E