Hoj hoj.
När jag skriver det här är det lördag kväll, och jag har precis kommit från gymmet. Klockan är 22;40 och jag ska snart gå och sova. Det är landsvägsdistans i morgon. Vi ska beta av Oktober Grand Fondo på Strava.
Var upp till Högbo MTB-Arena idag och kikade på spåret dom skulle åka i dagens tävling Högbokåsan. Jättekul grej, men jag kände inte att det var något för mig just idag. Tävlingen i sig är som en rallytävling, med specialsträckor bestående av stigar, och sen transportsträckor mellan dem. Så det är bara på stigen som tiden räknas, grusvägen fram till nästa stig är fridlyst så att säga. Nu skulle man åka hela varvet en gång på eftermiddagen, och sen en gång till på kvällen så man blev tvungen att köra med lampa. Spännande koncept! Ni som kör mtb med lampa vet ju hur det är, men för er andra kan jag säga att det blir en helt ny grej. Den där vanliga trökiga hemma-stigen som ni åkt 200 gånger blir en helt annan stig, alla skuggor från rötter kommer lura er, alla kvistar eller buskar kommer se ut som mycket värre hinder än det är, eller tvärt om, mörkret gör att ni missar dom där sakerna ni annars är rädd för, och så vips har ni tagit er förbi det där stället där ni alltid tvekar annars. Utan att ens komma ihåg var det var. Det är verkligen en grej att prova!
Nu var vi ju runt och kollade och provåkte några sträckor innan tävlingen och det fanns partier jag verkligen inte skulle vilja åka med lampa, dom var verkligen svåra för mig i dagsljus, så lampan hade nog inte varit till fördel just där. Och absolut inte med tävlingspuls. Nej. Inte idag.
Eftersom vi inte hade bråttom kunde vi stanna och prova olika spårval, gå tillbaka och prova igen. Stanna upp och prata igenom hur det såg ut och var man borde åka. Lisa som var med skulle köra, och även Anders. Så dom hade ett syfte med det. Jag, Malte och Magnus var bara där för cyklingen. Och det var kanonbra cykling. Jag gillar egentligen inte när det är för tekniskt, men det går bättre och bättre och det blir lättare att acceptera att det ligger stenar i vägen ibland, och det går bra att åka över eller runt dem. Så jag antar att jag blivit lite bättre på att cykla teknisk stig, helt enkelt.
Loggade rundan, men det var verkligen inte därför vi var där. Och det är faktiskt otroligt skönt med dom passen. Bara lalla runt. Svettig blir man ju ändå. Obligatorisk fika på Gruvstugan när vi var klara sen innan jag åkte till firman och tvättade cykeln. Höll på en timme! Nu är den ren. Inte Kihlman-ren. Men ren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar