RR..ocklunda

Har hört en hel del gott om det stället. Rocklunda, i Västerås. Dels genom folk som varit där, och dels genom folk som hört om folk som varit där. Alla säger samma. "Bra skit!"

Så, med traktjobb i närområdet kunde jag inte låta bli att ta med cykeln för att testa. Skulle bli mörkt innan jag hade hunnit dit så en pannlampstur var att vänta. Helt okej, jag är inte rädd. Tror jag.

Måste erkänna att jag hade mina bryderier innan jag kom dit, så som jag kan ha när det är nytt. Inte för uppgiften i sig, vare sig det gäller jobb eller fritid. Det fixar jag. Cykla är cykla, jobba är jobba. Men det andra. Hur ser det ut, var kan man byta om? Hur hittar jag starten? Det är inga stora frågor alls, men tillräckligt för att ställa till bekymmer för mig. Nu hade jag tur, och det har man ju kanske oftare än man vill veta med sig, men jag hittade dit. Allt såg bra ut. Gjorde en chansning på var starten skulle vara. Den föll väl in så allt klaffade. Hade bibs på under jeansen så jag fick dra på överdragsbyxorna i skåpet på firmabilen. Fördelen med storjävla servicebuss, skulle kunna haft en isolerad ombyteshörna där inne och ändå ha kvar alla verktyg.

Rullade till start, hittade skyltarna om MTB nästan på en gång och drog iväg ditåt. Första intrycket var bra, inte alls stenigt som det var sagt. Och jag skulle akta mig för den där "branten ner mot vägen". Det gick kanon att hålla lite fart, det kändes inte som att man behövde ha spårvalen i ryggraden för att få bra tider. Inte än i alla fall. Det var som sagt mörk, och lite svårt att hitta bitvis. Som tur är gick MTB-spåret och natt-trail-spåret på samma stig. Så deras reflexer syntes i mitt lampsken. Första varvet åkte jag fel, hamnade bakvänt och fick börja om. Men vilken stig!
Stenhårt packad jord/sand. Och ganska stora stenar, men placerade så att det ganska enkelt går att ta sig runt eller över och ändå hålla bra fart. Det blev bra flyt trots alla stenar, och jag brukar inte gilla stenar.

Andra varvet, åkte rätt. Ett tag. Men stannade upp, åkte tillbaka och gissade. Gissade rätt och hade bara missat hundra meter stig. Det fanns en annan brant backe. En sån där brant som man inser först mitt i hur brant den är. Med tillhörande rötter, stenar och drop i. Jag vågade som fan och hängde över bakhjulet med 1 finger på varje broms. Kom på mig själv med att gny ganska högt på väg ner, och det gör jag verkligen bara när något är på gränsen. När jag känner att jag håller på att tappa kontrollen eller inte alls kan påverka längre utan bara får åka med. Så blev det. Alla 3 gånger jag åkte där. Klarade jag första, så klarar jag nästa, och nästa tänkte jag.

Tredje varvet, åkte rätt, men fick stanna upp och se mig om på flera ställen där stigen viker av 180 grader upp på en klipphäll, eller ner för en annan klipphäll, så det var lätt att missa dom svängarna. Speciellt på hällar, där det inte blir någon stig att följa. Stannade upp och tog om några hinder, tittade, funderade och försökte. Klarade inte. Åkte vidare. Fick mig en timmes cykling av bästa kvalisort.

Hit ska jag verkligen åka igen, och jag tänkte försöka få med mig några kaxpellar hemifrån som tror dom kan åka på stenhällar. Om dom har rätt så får jag en lektion, om dom har fel så får vi lite bra filmklipp. Men kul kommer vi ha!

Björnsafari månne?

8;00 och dom snabbaste jävlarna jag känner står och väntar på mig vid samlingsplatsen. Okej, kul att ni kom men håll er på mattan nu för helvete tänkte jag. Fast jag tänkte också att då får jag hjälp att hålla farten. Dagens runda går att åka ganska fort, och det är kul att åka fort på dom vägarna. Såg i Strava när jag kom hem att det är verkligen en JÄTTESTIGNING mitt i.

När vi var nästan högst upp cyklade vi förbi en jägare med sin hund, "Såg ni björnen?" undrade han.
Men din mamma kan vara en björn, ta bort dom härifrån vi cyklar ju!- ville jag skrika åt honom. Vi är ju för björnen vad en sälstackare är för späckhuggare. Skitroliga och aldeles gratis! Men, man kan ju inte komma ifrån att det skulle vara helt fantastiskt häftigt att bara se en björn eller varg ute på cykeln. Det skulle vara det ballaste i år, förra året och nästa år. Full sula nerför högsta punkten då alltså. Det var lite fartlek till och från under hela vändan. Det är väl okej, men ibland går det lite för fort för min del, och med snabbisar som har tider att passa med sig är det lite lurigt att be om lägre tempo tycker jag. Dom vill ju hem. Backar uppför speciellt, jag har ingenting att komma med där. Inte än i alla fall. Jag bet ihop och gnuggade på. Tog mina förningar som jag skulle och såg till att inte sinka dom för mycket. Det var ganska mulet, och regnet hängde verkligen i luften. Vi klarade oss förbi Kolforsen och asfalten till nästa grussträcka innan det började droppa uppifrån. Det började försiktigt, men det verkade inte ge sig. Efter Råhällan satte det igång ordentligt. Nu var det ingen som ville prata längre, alla ville hem och vi vevade på så gott det gick där på gruset. Bra väg att åka. Vi hade nu kortat ner den ursprungliga turen och var väl bara på väg hem egentligen. Ren transport nästan. Det skulle vara 9km till Oslättsfors, men vi skulle inte riktigt dit så det var kanske 5-7km till vägen där vi tar vänster in mot Gävle igen. Det fortsätter regna och har nog till och med ökat lite. Det här är lite av anledningen till att det inte blev några bilder, jag ville inte ha telefonen i ryggfickorna utifall att...

Det är bara asfalt kvar, och det är blött! Vi närmar oss 80km loggade och jag börjar hoppas på i alla fall 90, när det inte blir 100+ som det var tänkt. I Åbyggeby viker Pär och Göran av till sitt håll och Henke, Andreas och jag fortsätter mot Gävle. Vanligtvis en helt okej bit, lite lummig och lagom trafikerad, men idag är det bara blött. Glasögonen immar igen och handskarna börjar halka runt på händerna. Man kryper ihop och håller i styret innanför reglagen för att bli mindre i vinden. Det går väl inte jättefort nu och Henke tycker det är läge att börja prata igen. Han som är hemma om 2km blev väl på bättre humör tänker jag. Jag och Andreas har mer än en halvmil hem. Vi släpper av honom hemma och rullar vidare. Vi har inte bråttom längre för vi lär inte bli blötare än vad vi är, och det har dessutom slutat regna. Det blir en lugn färd genom stan och titta på lite folk osv. Genom esplanaden och söderbacken. Vi skiljs åt vid Kristinaplan nästan, och jag håller på att få exakt 90km, med några hundra meter till godo. Bra. Bra runda trots vädret. Dusch och käk på listan nu.

/E

Stravafail och regelverk

Det är ju lustigt det där hur mycket vikt man lägger vid loggandet av träningspassen.
Efter dagens 109km slutade Garmin Connect och Strava att lira med varandra så jag blev sittande med att uppdatera den ena och synka den andra med klockan en gång till. Kände verkligen hur mojon svalnade och ville inte alls veta av det där passet nästan. Ni som följer på instagram såg min post där. Det löste sig efter nån timme, så då blev jag snäll igen.
Men att nån jävla app får ta så mycket plats, det kan inte vara bra. Att logga är väl fint, om man använder det rätt. Men gör jag det, kan man undra? Vill ju ändå tro det. Att veta var segmenten är har gjort mina spontana backspurter effektivare i alla fall.
Så jo, att logga och titta på loggen är bra. Men att sura ihop för att det någon gång inte lirar, det är inte bra. *

Merparten av de som var med i Brattfors

Gjorde ett backpass på mtb igår med 11 andra från stan. Vi sågs nästan ända borta i Ockelbo där i alla fall min runda började. Förvånansvärt många hade cyklat dom 37kilometrarna från stan för att sedan börja klättra på stigarna runt vindkraftsverken i Brattfors. Vi var duktiga. Det var jättefina stigar och toppenväder. En kanondag kan man säga! Det ska vi absolut göra om. Nästa gång ska jag också cykla dit. Ville spara mig lite transportsträcka och bara få backträningen som ett sista grispass innan CV. Hade inte pannben nog för att ta ut mig helt. Det blir svårt när man inte vet hur det ser ut uppåt. Man vill ju inte bränna sig efter 1 5:e del av backen, är trots allt roligare att komma upp. 23km blev det totalt har jag för mig.

Förra drivlinan höll 120 mil. Hjälper det här bättre?

Skulle ha bytt stora klingan på mtbn igår, till en 36a som jag lånat. Jag hade ställt in mig på att göra det, och sen sticka ut och testa lite. Ett par mil grusväg för att se om jag ev blev snabbare. Tyvärr passade inte klingan på min spindel, alls. Så det blev till att montera tillbaka och byta om för att cykla med gamla klingan. Har precis köpt på mig lite grejor från Squirtlube som jag ville testa rejält med så att det regnade var bara bra. Fokuserade mycket på regel nummer 9 medan jag var ute. Det regnade inte så farligt heller. Har kört värre rundor, så det är inte synd om mig. Men nog känner man sig lite tuffare när man biter ihop och gnuggar på i skitvädret va? Jag gör det. Och det kan nästan vara så att jag ger mig ut bara för att få känna så, trots att jag kunnat träna annat inne, eller till och med vilat med gott samvete.*

Blev som sagt 109km med GCA´s fikasquad idag. Från Hagaström till Bovik, Årsunda, Gavelhyttan, Lemstanäs, Kungsgården, Trebo för fika och sedan Bovik, Valbo och hem igen. Det är en fin tur. Lite trafik och bra vägar. Inte så mycket att titta på bitvis, men det som å andra sidan är att titta på att fint titta. Ängar och åkrar och kurvor och nån ko här och där. Skogen kan ju ha sin charm med, men det är sällan.
Jag vill tycka att jag hade bra ben, och det var en bra runda, men det blev ändå mer avbrott än många andra gånger med 2 punkteringar. Jag vet egentligen inte hur det brukar vara, men de gånger jag varit med är väldigt förskonade från punkor så 2st var "många".*

Veckan som kommer är halvvägs planerad redan så det är bra.
Stravarally på I14 i morn. Ska vara med och fylla ut startfältet och förhoppningsvis vara i vägen för nån snabbing. Det blir roligt ändå. Jag kommer bli svettig så det får väl räcka.
På Tisdag är det grusvägsrace Magnus. Han utlovade lite stig också. Hursom blir det kul. Det blir fina vägar.
Onsdag är det GCA-körning igen med racern. 7-9 mil i diverse tempo.
Sen resten av veckan är fri. Förmodligen 2 långpannor i helgen.

#HTFU
/E