Mindre än en vecka kvar nu.

Nu är det mindre än en vecka kvar till Cykelvasan.
Jag är jäkligt laddad måste jag säga. Det betyder nog att jag kommer vara stört nervös när jag ska starta.
Det handlar inte om stäckan, jag åker 9 mil nästan vilken kväll i veckan som helst.
Det handlar inte om orken, jag åker dom där 9 träningsmilen på mindre energi än jag kommer få i mig på vasan. Det är ju fikahyddor överallt där. Vatten och bananer och fan vet allt. Vi är väl där för att cykla?

Det handlar om farten.
Det måste gå fort. Och ser jag tillbaka på dom enda tävlingar jag kört så vet jag ju att jag kommer kunna åka fortare än jag trott, pga all stress från medtävlare. Blir det bara fint underlag utan grovt grus så ska det inte vara några större problem att hålla ett helt okej snitt. Många jag pratat med pratar om att hamna på rätt rulle osv, och det är en bra grej, man spar ju mycket på det. Men tiden på rulle måste man förtjäna, så är det ju. Jag har inte tänkt att min tid ska bli beroende på om jag hittar rätt rulle. Det är ju jag som ska göra jobbet. Och det är vad jag tänker göra.
-
Sen, efter vasan måste jag börja vinterträna. Mer viktnedgång och muskeluppbyggnad än prestation på cykel. Gymmet och fysträningen har blivit rejält lidande i sommar. Det var inte alls tänkt så.
Tur att Niklas på Viaprospera släpper sitt höstschema nu så jag kan boka in Kettlebellpassen igen. Otroligt rolig träning, och jag kan köra min gymträning efteråt, när jag ändå är där liksom. Det finns en plan med hösten i alla fall, nu är det bara att försöka hålla i den med.
Min förhoppning är att Gävle Cykelamatörer får ihop en Sub9-grupp till Vättern nästa år, isåfall följer jag med där och tränar inför den. Kommer aldrig åka Vätternrundan ensam.
Såå, 200 i mark till första maj, och ett par sub9-ben. Är det bra vinterträningsmål?

/E